Känner mig lite seg sådär, halvligger i sängen och surfar runt lite... Min hals gör ont, så jag fasar att en förkylning är på G :( Hoppas jag slipper det...

Igår var jag som sagt på Telefonplan i konstfack's-huset (?) och shakade (aka dansade) hela natten lång! Redan när jag satt på tunnelbanan dit vällde det in massor med folk, jag kände inte riktigt att jag smälte in i mängden ;) Har ju liite annan stil än "konst-folket", inget fel på den stilen, men jag har den inte riktigt. Det var i alla fall kul att se så många människor på samma plats, med samma stil! Observeraren Emma var i farten ;) När jag (och alla andra tusenmiljoner människor) skulle av möttes vi av poliser och ännu mer människor! Det var tjockt med folk överallt! Då kan du tänka dig köerna in till festen... Men det gick ganska fort ändå att komma in. Och väl inne entrade vi dansgolv efter dansgolv. Kommer inte ihåg de exakta siffrorna men det var ca 14 dj's och 12 dansgolv + live band och gud vet allt! Skit skoj var det och vi dansade till tre nån gång och då blev det en näraliggande efterfest :) Jag hade skit skoj kort sagt, sånt borde man göra oftare!

Obs! Bara för att jag känner mig som en strandad val och däckar i sängen betyder inte det att jag söp mig redlöst igår ;) Jag drack bara två öl där inne, så jag är lätt ett bevis på att man kan ha kul utan massa promille i blodet!

By the way så är min nya fina mobil crap. Det är nåt väldigt konstigt med den i alla fall och jag ska åka in till stan i morgon och klaga. Vill ha en ny! I övrigt så är jag lika förälskad i den som innan :)

Hoppas du haft en bra helg!

När jag var på stan denna lördag blev jag lika irriterad som vanligt bland all trängsel. Att jag aldrig lär mig... För det första finns det inget för mig i butikerna just nu, hur jag än letar är alla kläder fula och skorna för små eller för stora, för det andra var mitt blodsocker mycket lågt (hade inte ätit på länge) för det tredje alla dessa människor!! Gaaah. Tillslut bestämde jag mig för att göra åt mitt irriterade humör. Emil och gick därför till närmaste Telenor "butik" och jag införskaffade en ny mobil! Tjoho :D Den är sååå fin och jag är en liten tekniknörd - jag vet! Men jag bryr mig inte, har ju en sprillans, super fin och rosa mobil! En Sony Ericsson W580i!

Ikväll blir det party också, jag och mobilen ska alltså ut på äventyr! Har än så länge försäkring på den... Ska bestämma mig om jag vill ha det eller inte inom två veckor. Ska jag skita i försäkringen eller ska jag ha den kvar? 39kr/mån... Hur ska jag göra? Help please :)

Ha en härlig kväll!

I morse när jag vaknade var min första tanke "ska jag verkligen ut ikväll? Festa och dansa - med min träningsverk?" Och javisst, det ska jag minsann! Visst hade det varit skönt att stanna hemma, röja lite i röran (det var målare i mitt rum igår och målade väggarna -nähä?- så allt står hullerombuller) och bara ta det lugnt. Istället ser min dag/kväll ut såhär:

♥ Jobba (8 - 16.00)
♥ Hem på fem min, iväg och träna (träningsverk is the shit!)
♥ Hem, duscha + snygga till sig, välja kläder...
♥ Äta mat?!
♥ Till stan och festa + dansa hela natten lång!

Hur ska jag hinna allt utan att bli anfådd? Tag också i beaktning att jag har en jävla träningsverk som gör alla mina rörelser mindre flexibla och snabba. Du kan tänka dig hur min dans kommer se ut då! ;)

Fortsättning följer...

Man kan säga att jag tänker. Men vem gör inte det? Just nu tänker jag något i stil med: Borde jag vara mer ledsen och kanske rent av tänka på det dagligen, eller i alla fall förut? Eller är det så här jag är? Att det liksom rinner av mig som en gås och att jag bara går vidare. Jag kanske ryckte på axlarna och torkade en tår, men det blev inte mer än så... Är det "fel" av mig? Klart att det inte finns något rätt eller fel, inget svart eller vitt. De mesta i min värld går nog mer i rosa ;) Hehe. Men jag är glad och känner mig vaken, redo för livet liksom. Klart att man blir så där utmattad och trött ibland. Men jag har mina ljuspunkter i tillvaron så varför sänka sig helt? Nä exakt, ser ingen som helst anledning till det! När är det då okej att "gå vidare"? Jag har i och för sig redan gjort det, men är det okej liksom? Jag tänker ofta sånna här saker när jag redan har handlat, alltså när jag redan gjort något och efteråt undrar jag om det var smart/för tidigt/rätt. Men jag handlar ju efter mina impulser och tankar så det blir bra ändå i slutändan :) Hehe. Visst kan jag konsten att snurra till det ibland? Haha. Nu har jag tänkt min tanke. Jag har skrivit om den. Punkt.

Men jag är glad, det är så det spritter i hela kroppen :)

Finns det verkligen någon bra smärta undrar du?! Ja självklart, säger jag. Det finns säkert massa bra smärta där ute i världen, men den positiva smärta jag tänkte skriva om nu är träningsverken! Visst det gör ont som fan (beroende på hur hårt man tränat) men det är på grund av något positvit, som i mitt fall: jag har rört på mig och tränat! Yeey! Därför är det inga sura miner här ute på Lidingö, endast leende grimaser och inre svordomar så fort jag ska resa mig från en stol eller sträcka mig efter typ ett papper...

Imorgon ska jag på ett puls/medel pass på Friskis med mam alltså tre träningspass på raken... Jag kommer inte kunna röra mig på dansgolvet på fredag kväll bara för det ;) Du hörde rätt, imorgon ska jag ut å parta!


Puss /emma.

"...deep inside of me..."

Jag kom nyss hem efter en sväng på Fältan och jag tänkte passa på berätta historien om mig och min lover Fältan! Jag och Fältan har haft ett stadigt och passionerat förhållande under en längre tid nu. Sedan jag kom till Sthlm första gången om jag inte missminner mig. Vi ses regelbundet och vi har stort utbyte av varandra, vi har så mycket att ge helt enkelt! Det uppstår aldrig missförstånd och det som kan beskriva känslorna emellan oss är nog vilkorslös kärlek. Fältan blir aldrig sur om jag inte hinner komma någon dag när jag planerat det, han tycker bara det är kul att jag är så social och träffar andra som t ex Gallerian. Han vet att om jag inte hinner komma en dag, kommer jag en annan och kanske t o m flera dagar i rad! Fältan förstår mig och jag känner mig trygg hos honom. Varför byta ut äkta kärlek som verkligen funkar?

Nu undrar du om Fältan hade något att ge även denna gången? Självklart! Fältan gör mig aldrig besviken!

Det är helt otroligt hur mycket du kan ge med dina värmande ord. Du ger mig hopp och möjligheter. Du säger saker som träffar och får mig att bli lycklig. Du tror på mig och förstår vad jag känner. Du ser mig och det är det inte alla som gör. Det är det som gör dig speciell, jag behöver inte säga vad jag känner - du vet det redan. Det är personer som du som behövs. Och de som har svårt att se det har inget som helst att komma med. Du om någon är värd allt! Du om någon är inte värd det du har fått utstå. Men det vet du. Du har en enorm styrka som alla borde ha. Med din styrka gör du mig stark. Tack för att finns där och för att du får mig att tro. Tro på framtiden och mig själv.

Haha. Mitt kilo mindre kan slänga sig i väggen. Nu kom det fram att det är fettisdagen idag = fettodagen á la semlor! Som tur är är jag ingen större fantast av just semlor, men jag vet att åtminstone en kommer slinka ner i eftermiddag! Damn. Jag som skulle hålla mig undan från sånna frestelser... Grejen är att jag egentligen inte alls är sugen men jag vet att jag kommer ta en i alla fall... Aja. Ska ju som sagt börja träna nu igen :)

Jag har glömt att nämna något hemskt! Här om dan fick jag hem ett kort. Och inte vilket kort som helst utan ett bankkort. Först trodde jag det var mamma som besällt ett nytt kort på deras bank. Men icke. Efter att ha läst igenom broschyren fattar jag att det är ett KREDITkort. Jag släpper det som det bränt mig. Vem fan vill få mig att gå mot en säker undergång?? Vem, vem? Detta är det värsta som någonsin kunnat hända mig! Jag, Emma - shoppaholic - med ett kreditkort?! Alla kan lätt räkna ut att det skulle leda till min död. Nu har jag alltså klippt sönder det där jä*la kortet i ca 50 småbitar. Ha! Mig ska de där jäkla plastkorten inte komma åt! Känner mig riktigt stolt att min reaktion över detta kreditkort var skräck och inte happyness. Tänk bara då hur det skulle ha slutat!! OMG. Detta var ett wake-up call om något, så dags att röja i röran!

Nämen. Kommer jag få som jag vill ändå? Vill jag det då? Spännande... Känns skönt att ha liten inverkan här i livet ;)

När jag är uttråkad och inte har nåt att göra då tänker jag på godis och kakskåpet i rummet bakom mig. Förödiskt. Därför saknas det nu tre Geisha-"kolor" i det skåpet, efter ca tre sekunders övervägande om jag verkligen skulle ta en eller inte. Jahopp. Jag som inte ens är söt sugen...

Vad har helgen att erbjuda? Ingen aning... Dissade förslaget att åka till Uppsala och vara med på kalas. Inte upplagd liksom... Bättre att vara där när inte halva släkten är det också. Jag skulle eventuellt på fest men nu blev det inte så i alla fall vilket suger. Jag hade ju taggat! Men nehe, upp som en sol ner som en pannkaka. Imorse kände jag mig i och för sig långt ifrån på party-mood. Var trött som fan. Men håret har fått massa beröm så jag är nöjd ändå :) Vad håret nu har med tröttheten att göra?!

Vill heeem. Eller stan var det först ja! Najs. Men hallå! Det måste hända nåt kul.. Vadå? Jag är rastlös och.. och.. singel. Där var det sagt. Tror inte jag gillar att vara singel sådär värst mycket egentligen. Det suger till och med. Måste ändå erkänna att fem dagar i "ensamhet" inte kan jämföra sig med ett år eller nåt åt det hållet. Så jag borde hålla käft och va glad eller nåt. Kanske Sex and the City kan ge mig lite hopp? Nä inte ens det. Fast jag kan ju försöka...

Hittade en gammal kjol i garderoben igår när jag städade i den (kunde inte hitta nåt i den röran så jag var tvungen) och tänkte att den blir perfa till festen på lördag. Svart, ganska kort kjol och med VÄRSTA rosetten framtill. Kan visa bild sen. Addera ett plain vitt (tank?)linne med breda axelband och you're redy to go! Men nehepp. Jag ska typ sitta hemma i en gammal ful pjamas och pilla navelludd (inte för att jag har nåt, men du förstår principen). Gaaaaaaah! Jag blir galen. Sorry, jag menar såklart: jag ÄR galen.

Projekt-shopping kvartår fortfarande och det om något borde höja mitt humör ett snäpp. But you'll never know.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta "det här". Det va ju något jag ville, men det är ju inte kul för det... Dags att gå vidare. Vidare ut i livet. Jag kan göra precis vad jag vill och vad jag tar mig för. Det är bara att börja någon stans... Har varit lite sugen att dra långt bort, typ ja. Kanske börjar i england och lär mig engelska :) Vem vet. Det gäller bara att börja någon stans, typ med räkningar och att rensa i röriga lådor och sen ta tag i allt annat som är lite rörigt i tillvaron. Man ska inte ta det mest övergripande först, bättre att börja i liten skala och jobba sig utåt... Tidsnog klarar man av vad som helst!

I längden tror jag på glädje, skratt och allt sånt man mår bra av. För tillfället befinner jag mig kanske under ett moln, men det kan bara bli bättre och jag tror mig redan skymta något ljust där framme i horisonten... Jag vet att jag är på väg, på väg mot min ljusa framtid. Inget kan stoppa mig, för denna gången vet jag vad jag vill.

Hoho. Haha. Hehe. (Om jag börjat bli positiv igen? - För tidigt att säga, men igår var det "svacka" som gällde). Det är bara så komiskt allt. Man kan nästan bara skratta åt det. Herregud.

Vi har haft Collegekurs här i två dagar och det är ett himla springande vill jag lova! Nyss hade de fejkade spontana kundbesök, för att öva (de är helt nya säljare), alltså jag skulle "spela" receptionist. De ska komma in genom dörren, presentera sig för mig och fråga efter inköpsansvarig. Jag ska då ringa upp vederbörande och framföra att det är någon där som vill prata "business". Den "inköpsansvarige" spelar svår och jag måste fråga säljaren frågor, vad det gäller, om de har bokat tid osv. Efter mycket om och men får säljaren äntligen träffa den inköpsansvarige. När som hellst kan också min telefon ringa och då är inte lite påfrestande att sitta och argumentera för en säljare till en t ex rektor som inte har tid och spelar svår. Tjo! Allt detta filmas med en videokamera, så de senare kan kolla på skiten och disskutera vad säljaren gjorde som var bra vs. mindre bra. Så idag har jag visat mina skills när det gäller skådespeleri. Kan säga så mycket som att det är ett omväxlande jobb.

By the way så har jag en egen vilja, jag ska bara lära mig att använda den. Jag har också ett stort mod men som jag måste våga använda. Jag har många åsikter, men vågar ännu inte uttrycka dem. Jag vet vad jag vill, men kan inte riktigt sätta de rätta orden på det. Lite utav av en marionette, men det ska det bli ändring på!

Något sent, kommenterar jag detta faktum. Det är år 2008, allt 08. Det är med andra ord stockholmarnas år! Jag är nästan stolt över att kunna kalla mig stockholmare detta år ;) Haha. Vet inte om jag är en "tvättäkta" stockholmare än efter min korta tid (1½ år) här i Stockholm, men i år blir jag nog det automatiskt. Det är nog ett tecken... Hum..

2008 here I come!


/emma.

Jag är så jävla sur! Är det inte det ena så är det det andra. Mest hemma för stunden. GE dig för fan. Snart drar jag. Långt bort.

Har en massa fula och hemska ord på lager som bara väntar på att få användas... Morrr och Grrrr!

"det gör ont en stund på hela natten men inte också på dan..."

Jag var sjuk förra veckan och var borta från jobbet. Det har inte blivit bättre, skillnaden är att jag jobbar för fullt och det måste jag. Har SJUKT mycket att göra... Men min hals gör skit ont, den svider och jag kan knappt svälja, det gör till och med ont när jag pratar. Att prata råkar vara mitt jobb så det är inte alltför angenämnt. Hoppas det vill ge med sig snart! Jag som aldrig brukar vara sjuk så här annars ("peppar, peppar")!

Hoppas din dag blir bättre :)


/emma.

Jag tycker det borde vara bra nu. Kan jag inte bara låta allt vara och ta det som det kommer? Att jag bara i lugn och ro kan låta allt ha sin gång... Så varför hetsa och och springa runt hela tiden? Kan ju säga att det är lite påfrestande...

Är det inte dags att det blir bra nu?