Jag har fått höra att jag är ganska naiv, blåögd och litar på alla. Vilket är ganska sant, i alla fall det sista, jag vill lita på alla och tro på vad folk säger. Fast jag är inte lättlurad på något sätt, jag vill bara tro det bästa och litar på det andra säger till mig. Och det är inget fel med det, men man kan många gånger bli skrattad åt och
"haha du är så lättlurad!" Lättlurad och att vilja tro på vad någon annan säger, är egentligen olika saker. Sen blir det lite "vargen kommer", om någon gång på gång får mig lurad slutar jag tillslut tro på orden som kommer ur dennes mun. Men det vill jag ju inte heller... Finns det en gräns för när man ska sluta dra nytta av min vilja att tro på (nästan) allt?

När det väl kommer till kritan är jag inte naiv eller blåögt, det beror på påståendet, jag är nog ganska realistisk och ser saker för vad det verkligen är. Men jag vill ju kunna lita på människorna omkring mig (som kanske "lurar" mig), då vill jag ju inte gå omkring och misstro folk och tänka på vad de kan tänkas ljuga om. Jag vill utgå från varje människa, och tro på dem och inte se ut ifrån mina förutfattade meningar.

Just min naivitet (eller vad det heter) tog mitt ex upp när jag skulle flytta hit till Lidingö igen. Att han inte trodde jag skulle klara mig, utan bara råka illa ut i stora staden, att han inte skulle vara där och "skydda" mig. Ungefär så. Det tog jag först som omtänksamhet, men sen tänke jag om och tyckte att det mer var nedtryckande. Säger man verkligen till någon: att du kommer inte klara dig, du kommer bara att råka illa ut? Det är ju nedtryckande! Som att förminska mig och min förmåga att faktiskt klara mig och förutse att jag på grund av min blåögdhet ska hamna i dåliga kretsar eller liknande. Jag är faktiskt inget litet barn som inte förstår att brännässlor bränns eller att man ska undvika att hoppa in i en främmande bil!

Att vara "lätt lurad", blåögd eller naiv är inte att vara dum, det är att vara öppen och att våga lita på andra människor. Visst jag vet, ibland kan jag vara lite för godtrogen och lita på (nästan) allt som sägs. Det är synd, men världen är inte så fin och god alla gånger, som jag så gärna vill att den ska vara. Och på grund av att jag vill tro det bästa om allt och alla kan jag råka illa ut? Jag vill liksom inte skapa en fasad som stöter bort många för att det skulle kunna skada mig på något sätt, men i dagens samhälle krävs det nästan en liten fasad för att skydda sig själv.

***
Någon annat som man bara tror gott om och inte kan låta bli att tycka om, är Hugo min vovve som är så söt! Men som idag, han är ganska slug om man inte passar sig, hoppade han upp på min stol och åt några tuggor mat från min tallrik! Så det som verkar sött och så oskuldsfullt kan ibland visa en helt annan sida och ta för sig mer än vad man är van vid...

Här har vi hugo på bild, han är verkligen "one of a kind", hela familjens gulle-gris som alltid välkomnar en i dörren, viftar på svansen och "gråter" av lycka. Det är vår Hugo det!



Hugo som valp.         



Hugo i min ouppackade väska.. Kul att få hår överallt, verkligen.



Nej Hugo vi ska ine glömma dig!


Många Pussar från Hugo och mig :-*