Egentligen vet jag mycket väl vad jag känner, eller vad jag inte känner. Ändå säger jag "ja" och inte "nej". Vad är jag rädd för att förlora, förlora något jag aldrig haft, vad är det då som håller mig kvar? Allt. Allt håller mig kvar, men samtidigt ingenting. Jag behöver allt det underbara, men det kommer från "fel" person, och jag känner det. Eller gör jag? Nej, jag vill inte komma fram till det jag redan vet, då måste jag ta konsekvenserna av det och det är jag inte beredd att göra. Det må vara fegt, med det är mitt problem för det är jag som har valt det.

/emma