Jag och min stora kärleks resa till Paris. Städernas stad. Där har vi har njutit av lena smaker, godis för ögonen, Mona Lisas mystiska leende, Notre Dames storhet, Sacre Coeurs lugn och Moulin Rouges glittrande show. Vi visste att det skulle bli fantastiskt, men hur fantastiskt det verkligen blev kunde jag bara drömma om.

På avresedagen, fredag den 11 juli 2008, vaknade vi och hoppade ur sängen trots den tidiga timman (kl 3.15). Väskorna var packade och klara, det var bara att sätta på sig kläder, äta frukost och ge sig i väg till Skavsta flygplats. När vi satt i bilen började det kännas verkligt på riktigt, det var dags, vi skulle åka till Paris. När vi bokade resan för flera månader sen kunde vi aldrig ana att det skulle gå så fort innan vi var på väg. Nu var vi på väg. Med bilen parkerad och väskorna i händerna gick vi för att checka in bagaget, vi gick igenom bagagekontrollen och för första gången i mitt liv pep metalldetektorn… Det gick bra, jag skyller på smyckena och äntligen satt vi vid Gaten och väntade på att få boarda. Vi hade inte så mycket att säga, fulla av förväntan (i alla fall jag:), böckerna plockades fram och tiden gick snabbt. Flygturen gick obemärkt förbi och först när vi satt på bussen från flygplatsen kunde jag greppa att vi äntligen var i Paris. Wow.

Helt fantastiskt! Älsklingen hade varit där relativt nyligen så han hittade snabbt Metro-nedgången och vips hade vi köpt tredagarskort och var på väg till vårt hotell i Montmartre. Hotellet låg intryckt mellan husen längs med en gata med många söta kvarterskrogar. Rummet var petitt och charmigt. Vad behöver man mer än en säng om man är i en stad med så mycket att upptäcka? *blink* ;) Vi bytte kläder, fräschade till oss och gav oss ut på stan. Vi gick till Sacré Coeur som låg fem minuter från vårt hotell, såg den stora byggnaden resa sig ovanför oss på en höjd. Trappstegen försvann snabbt under fötterna och strax var vi uppe vid den stora kyrkan. Älsklingen hade varit där innan men för mig var det helt nytt. Det var stilla, fridfullt och vackert. Dramatiska färger och händelser utspelade sig i takmålningar. Fönster gjorda av tusen, miljontals färgglada glasbitar. Vi satte oss i en av bänkarna framför altaret och bara andades, tittade och förundrades.



Magen började kurra och gick runt hörnet på Sacré Coeur för att hitta konstnärstorget Las Terte där uteserveringar var uppställda på torgets mitt, med konstnärerna runt om kring. Älsklingen såg någon äta en stor skål med blåmusslor och blev med ens sugen på en likadan. Jag var inte sen att haka på; tänk dig varma blåmusslor i mängder i en god sky/soppa, med baguette, vin och hjärtligt sällskap. I musslorna låg det små fripassagerare i form av mini-mini krabbor, jag och älsklingen tävlade om vem som fick flest. Jag vann med sju mini-krabbor i mina musslor!



När vi ätit upp gick vi in i en liten butik i utkanten av torget för att köpa vykort till nära och kära där hemma, precis sekunderna efter att vi ställt oss under markisen för att välja kort, börjar det hällregna och det regnade inte lite. Vi stod kvar under markisen tills det värsta lagt sig och går ner till Metron för att åka till Champs Elysées och Triumfbågen. Vi gick upp vid Place de la Concorde där obelisken från Egypten är placerad. Vi fortsatte mot den berömda gatan och strax befann vi oss på Champs Elysées, solen sken och det var mycket behagligt att sakta strosa gatan upp. Trots det stora antalet butiker kliade det inte i min(a) shoppingnerv(er) och jag köpte faktiskt ingenting. Hör på den! Men är det rea, kläder överallt (läs:stökigt), mycket folk och man inte vet vad man vill ha, ska man inte lägga energi (eller pengar) på nåt man inte verkligen vill ha.


Det blev dags för lite socker och en fika skulle ju inte sitta helt fel. Älsklingen har gjort sin läxa och kollat upp vilja caféer som är värda att besöka. Ladurée på Champs Elysées var ett såndant café och ni kan tro att lyckan var fullkomlig när jag upptäcker att det är den Ladurée, som säljer Macarons. En ”trendig” liten kaka i olika smaker gjord av bland annat maräng, som har slagit igenom stort i bloggvärlden och hos medvetna fashionistas.(Intresseklubben antecknar.) Jag klappade nästan händerna av förtjusning och beställe in två små Macarons och Cappuccino till mig, te och någon maffig jordgubbs-pistage-bakelse till Älsklingen. Efter den välbehövliga fikan fortsatte vi gatan upp mot Triumfbågen. När vi tagit några kort inser vi att klockan har tickat i väg och eftersom vi hade en tid att passa till kvällens storslagna restaurangbesök styrde vi stegen mot Metron (vi hade nu blivit riktigt grymma på att hitta rätt i den galna djungeln som utgör Paris Metro-system).


Efter ett litet missöde med tiden, (jag trodde Paris låg en timma efter oss…) bytte vi om och tog Metro till La Coupole. Lyckorus. Det är en enorm restaurang fullsatt med folk och med ens kände jag mig inte för uppklädd (en liten lila, glansig sak med guldsandaletter). Vi får vårt bord och menyn. Vi beställer in skumpa, vin och skaldjursplatån min farbror tipsat oss om. Vi ser några andra få in den där platån och undrar om det verkligen är för bara två personer. Den var enorm. Och ja men visst var den för två personer. I väntan på skaldjursplatån skålar vi med Moët. När vi fick in platån kunde jag inte sluta le. Det var hummer, krabba, ostron, scampi, mini-min-räkor, havskräftor och andra snäckor mm. Vi bad om en lektion i hur man äter ostron och började med en varsin sådan. Det var riktigt gott! Man hade på någon vinegrette med bland annat scharlottenlök i som gav den mesta smaken på ostronet. De råa blåmusslorna var ingen hit, bättre som kokta! Om vi blev mätta? Oja! Kladdiga också, efter allt pillande i hummrar och kräftklor. Vår servitör skämtade och sa att vi var på vår ”honeymoon”, vilket han också sa till kineserna vid bordet brevid som blev alldeles till sig. Haha. När vi ätit oss proppmätta och druckit upp det goda vinet (samt tvättat händerna) gick vi vidare mot Ritz där Älsklingen hört talas om The Hamingway bar. Vi sträckte på oss och gick mot Ritz stora dörrar, portiererna lyfte på hattarna och sa ”Bonsoir”. Ah oui! Vi kom in! Och det var verkligen helnajs! Vi frågade efter The Hamingway bar och fick en "vägbeskrivning", vi gick genom en enormt lång korridor tills vi kom fram till baren. Damen i dörren till baren sa att det var fullt men föreslog baren mitt emot. Det var inte riktigt vad vi tänkt oss så vi avböjde och gick ut bakvägen och fortsatte mot Buddah bar istället som erbjöd soft barhäng, skön musik och loungekänsla. Där tog vi en varsin drink, jag en champagnedrink och Älsklingen en drink med tequila. Då började vi känna oss ganska trötta och med tanke på att vi gick upp kl 3 den morgonen var det inte så konstigt. Vi tog en Metro hem till Montmartre och somnade innan huvet hann nudda kudden.



Lördagen började relativt tidigt med frukost längst ner i hotellets källare, det var som ett valv med murade tak och väggar, väldigt mysigt. Några pain au chocolate, croissons och lite te senare begav vi oss mot Metron för att åka mot Louvren. Vi kom in i Louvren underifrån och såg den där glaspyramiden som är vänd upp och n er och går ända ner till golvet. Både jag och Älsklingen tänkte på boken Da Vici Koden som till störst del utspelar sig runt Louvren och dess mystiska budskap. Jag säger bara en sak: Enormt. Louvren var verkligen enorm! Vi gick igenom hela faktiskt, från ena ”benet” av byggnaden till det andra! Kanske inte på alla plan som fanns, men vi såg det vi ville se, Mona Lisa, någon Napoleons lägenhet som var bevarad i ena delen av byggnaden, massor med maffiga målningar, takmålningar, skulpturer, statyer och någon Ludvigs kungakrona med x antal diamanter. När vi gått omkring där i en dryg en och en halv timma var det dags för lunch. Vi letade en stund, det regnade såklart just då, och tillslut hamnade vi i en mysig liten hörnkrog där vi beställde in crêpes med skinka och ost plus en chévrè chaud sallad.


Med magarna mättade gick vi över floden Seine för att besöka Notre Dame. Jag har varit där innan men för Älsklingen var det första gången. Det sprack upp och solen tittade fram. Perfekt väder när vi skulle se Notre Dame i sin storhet. Det är verkligen en pampig byggnad! Vi gick in i katedralen, satte oss på en bänk och tittade, viskade fina ord i varandras öron och insöp atomsfären. När vi gått ett varv och tänt varsitt ljus, gick vi ut i solskenet, tog en glass och fortsatte tillbaka över Seine. Vi gick ner mot Place de la Concorde, kollade i lite butiker och Älsklingen köpte två fina tröjor, jag köpte inget nu heller – hör och häpna. Klockan var ca tre och vi tog Metron till vårt hotell.

Vi tog en powernap för att sen snygga till oss och gå ner till någon kvarterskrog för middag. Vi satte oss ute på ett ställe där Älsklingen åt sist också, beställde in en flaska rött, sniglar till förrätt och den oförglömliga ankan som Älsklingen tipsade om. Jag som aldrig testat sniglar innan tyckte det var riktigt gott, smakade bara vitlök i princip. Mums. Jag hade dock lite svårt att titta på dem så jag blundade och stoppade in dem i munnen ganska snabbt. Hehe. När vi var fyllda till bredden av utsökt mat gick vi upp till vårt rum igen och satte på oss Moulin Rouge stassen, Den Lilla Svarta, höga klackar för min del, skjorta och kavaj för min Älskling. Vi var riktigt stiliga när vi gick ner runt hörnet för att sätta oss i en bar innan showen, O’sullivans (baren) låg precis vägg i vägg med Moulin Rouge. När det var dags, gick vi in genom Moulin Rogues stora portar på den tjocka mattan och väntade på att få bli visade till vårt bord. Det var makalöst, ett jättestort rum öppnade upp sig framför oss när vi blev visade genom dörrarna och vi fick riktigt bra platser, lite högre upp nästan mitt framför scenen. Vi fick in vår skumpa (Moët denna gång med) och efterrätter Älsklingen flirtade till sig. Mums. Fantastiskt. Sen började Showen med stort S och det var storslaget! Sång, dans, glitter och väldigt lite kläder på tjejerna (mest string och topless). Älsklingen gillade det verkligen, behöver inte ens fundera på exakt varför ;) Det var så lyxigt! Bubblet, dansen och sången, trolleritrix och massa massa mer. Det fanns ingen gräns för fantasin på den scenen! Vi gick där ifrån vid elva tiden till samma bar som innan, vägg i vägg, och tog oss en drink där. Dansade lite, pratade lite och förundrades över kvällens show. Vi började känna oss trötta och började gå hemåt, men först tog vi ett kort på Moulin Rouge, med belysningen och kvarnen på taket av byggnaden. Otroligt. Med varsin crêpe i handen gick vi till hotellet för en sista natt i Montmartre.


Söndag, sista morgonen på hotellet med frukost nere i källarvalvet. Vi packade ihop våra saker, skrev vykorten och sa hej då till hotellrummet. Ner i den kvava luften i Metron och vidare mot bussen till flygplatsen. Vi checkade in vårt bagage, åt en pizza till lunch och gick igenom passkontrollen. ”Hej då Paris, vi ses nån gång igen!”

Denna helgen varit magisk och jag kommer aldrig glömma den. Det är vår första lilla kärleksresa och den kommer ligga mig nära hjärtat. Fina minnen att plocka fram och värma sig med en kylig vinterkväll... Minnen som är bara våra och som bara vi känner till. Jag och min stora kärlek.

”En helg med Emma i Paris är nog det bästa livet kan erbjuda”.

Finast. ♥