Nu efter att jag sett på Sex and the City the Movie för femte eller sjätte gången är jag lika förälskad som alltid efter att ha sett den. Det är verkligen något speciellt med de där fyra tjejerna på Manhattan. Jag känner att jag verkligen vill åka till New York, jag vill bara vara där, andas atmosfären, bara känna på känslan liksom. Underbart. Men framför allt. Temat för filmen är ju kärlek, eller Love. Som Samantha säger till Smith, "Jag har haft ett förhållande med mig själv i 49 år och det är det förhållandet jag måste jobba på." Mer eller mindre, kan inte exakt vad hon sa i huvudet. Så sant, så sant. Man glömmer någonstans bort (eller jag gör i alla fall det) sig själv och sitt eget. Hur ska jag kunna släppa in andra helt till hundra procent i mitt liv om jag inte ens släpper in mig själv? Mm. Den som visste det.

I övrigt, jag är förälskad i kärleken. Och det kommer jag aldrig sluta vara.