Varför blir man alltid lika lycklig när de får varandra i slutet? Men samtidigt vemodig? Jag måste seriöst sluta titta på filmer och serier som slutar sådär underbart jä*la bra. Man mår ju bara dåligt då. Damn. Men fint är det. Kärlek. Javisst, jag är en sån där obotilg romantiker som älskar att leva mig in i fina berättelser och framför allt de fina sluten i dem. För kan man få nog?  Jag vet, jag vet. Allt har sin tid. Men kan man rå för att man blir otålig?

Xoxo - the sweet love.