Pratade med mamma imorse, jag satt och åt frukost sådär lagom skakig, hon ringde mig och jag svarade på en gång, tror tanten lyfte på luren hon med och ja, aja, hon somnar väl om om inte annat (hon jobbar natt, åtta till åtta på morgonen). Tydligen mår inte pappa så bra, inget allvarligt vad jag vet och allt är under kontroll men ändå. Maja smsade mig det strax innan mamma tänkte ringa och säga det. Ingen har ringt och sagt det till oss! Maja fick reda på det för att hon försökte få tag på pappa och inte fick det, tillslut fick hon tag på Jenny och hon sa "vadå visste du inte det?" Hur ska vi kunna veta något om ingen ringer och säger det? Tragiskt. Vi är ju hans barn liksom, vi borde väl få veta?! Hoppas du mår bättre och att allt gick som det skulle. Hela släkten visste det såklart sedan länge...

När jag pratar med mamma inser jag hur mycket jag saknar henne! Vi babblade på som vanligt tills vi kom på att det kanske kan kosta lite mycket. Men det är lätt hänt att börja prata om allt och inget och viktiga saker. Vi har den förmågan vi två att prata :) Älskar dig min söta mamma! Kul att få prata med dig på alla hjärtans dag och allt! (Ja jag vet, men idag är den enda dagen jag får tjata om det så då tänker jag göra det, åtminstone en gång i varje blogginlägg ;)

Nu vaknade någon, July? Dags att ta tag i sitt liv kanske?

Puss å kärlek