Hejsan hoppsan. Jisses vilken dag. Jag är alltså framme i Brighton, eller egentligen Southwick som denna delen utanför Brighton heter. Åkte hemifrån vid åtta, släppte av David vid Ropsten (han skulle till Centralen och sen vidare till Idre) sa hej då och kramades... Sen var det raka vägen till Arlanda som gällde! Farmor och Farfar var mycket riktigt där, mormor stod vid bagage in checkningen - kramkalas. Jag checkade in mitt bagage som vägde 20,6kg - inte illa med tanke på att det är för ett halvår! Iofs ska ju David ta med en del när han kommer i slutet av januari... Hum. Jaja. Vi fikade allihopa innan jag skulle gå till Gaten, tidig lunch för min del.


Sen gick det fort, fort, det var dags att gå genom säkerhetskontrollen och säga hej då. Vi sa hej då och jag gick in med alla min grejer, skulle ta av mig bäljte, öppna datorn och visa, sen pep det självklart när jag gick igenom metalldetektorn - gaah - fick ta av mig skorna, gå igenom igen - det pep igen - fick sträcka ut armarna, killen gick över hela mig med en metallpinnegrej. Ja, sen fick jag äntligen gå. Vinkade en sista gång till mamma & Co och svassade vidare till Gaten. Köpte en Ramlösa och lite choklad till Mrs Gretton. Flyget blev självkart lite försenat så jag kom fram mer än en timma senare än tänkt, missade bussarna jag tänkt ta och fick ta en ännu senare. Kampen till busstationen var ju bara den ett äventyr. Att ena hjulet på min väska pajade underlättade ju inte precis, fick i princip släpa väskan hela vägen till bussarna (bara 5 minuters promenad under jorden) svetten rann...

Väl på bussen gick det fort, jag somnade och vaknade till vid London Gatwick och tittade ut på omgivningarna sista biten till Brighton. Bussen körde in bakom nåra hus som på en ödslig bakgård och där skulle alla av. Spooky. Såg som tur var en Taxiskylt och hoppade in i första bästa taxi, jag och chaffören småpratade lite och tillslist hittade vi rätt hus. Jag bor numera i ett gulligt litet hus längs med huvudgatan (inte i Brighton, detta är ca 7km utanför) med en tant som heter Helen och hennes vän Judy med dottern Rachel. Helen började prata på på en gång och visade mig mitt rum en trappa upp. Hon visade var jag kan ha alla grejer och att elen/lampan ska vara avstängd när man inte är i rummet. Badrummet ligger mitt emot mitt rum (ej heltäckningsmatta!) och det fanns lite regler kring det också... Det gäller bara att jag kommer ihåg allt nu! Helen bjöd på jättegod middag av kalkon, rostad potatis, morötter och selleri, potatismos, rotmos, ärtor, broccoli, stuffing (det man har i kalkonen) och sås. En riktig festmåltid alltså! Fick en citron-pudding-maräng-paj till efterrätt så nu är jag MÄTT!


Helen och jag åkte ut på en liten sväng för att hon skulle visa var skolan ligger och var man kan handla mat osv. Tar väl ungefär 15 minuter att gå till skolan här i från. Helt okej!

Nu ska jag krypa till kojs och smälta dagens intryck. Helt otroligt bra att Helen har trådlöst internet också! Nu kan jag ju hålla kontakt med alla er där hemma utan att gå till nån typ av internetcafé ideligen!

Juste, min mobil är kvar i Sverige så det är ingen idé att ringa den med andra ord - om ni inte vill prata med mamma förstås. Måste skaffa ett nytt simkort bara, tydligen kanske man måste köpa en ny mobil också för att det inte funkar i de svenska - mysko. Får forska i det!

Puss och godnatt!

/emma.