Igår hade jag en riktigt slapp och skön dag kan man säga, väcktes av mobilalarmet halv elva, reste mig långsamt ur sängen och insåg att jag för stunden inte var tvungen att göra ett smack! Hur skönt? Väldigt skönt! Jag ringde sötaste Bahar vid två tiden och vi bestämde oss för att ses kl 17 vid Åhléns (standard, men varför ändra på ett vinnande koncept?)  för att fika nånstans. Det var sååå kul att träffa Bahar igen! Det känns så otroligt udda och konstigt att ses här, hemma i Sverige, och inte i Brighton. Jättemysko känsla. I Brighton var det ju en sak, men här hemma lever ju alla som om Brighton inte har hänt, alla gick tillbaka till sina liv utan konstigheter och krusiduller. Jättekonstigt känns det. Sen bor ju inte alla på samma ställe så det är ju inte det mest naturliga att bara ses så, men äntligen fick jag träffa Bahar igen (vi bor ju ändå i samma stad - schämmes!) och snacka gamla minnen och Brighton. Det är väl det också, alla här hemma kan ju fråga vad man gjort i ett halvår i England, men de kommer aldrig riktigt förstå. Men att få snacka med dem man var i Brighton med är en helt annan sak - för dem vet! Man delar någonting med varandra. Oslagbart.

Ja jag sa ju det, skitmysko känsla det där... Anywho, detta hade jag på mig när jag träffade Fröken Bahar...