Tvärdog på sängen efter en god sushi-lunch med mamma (vardagslyx eller vad). Somnade, vet inte hur länge jag sov men visst är det den märkligaste känslan när man vaknar, har hjärtklappning och man undrar var man är, vad klockan är och hur länge man sovit. Panik typ. Som tur är går det över ganska snabbt :) Behövde verkligen sova också kände jag... Riktigt skönt att kunna göra det bara sådär utan att få ångest (iaf tills den går över och man inser att man är ledig). Skönt, skönt!

Nu ska jag ut med Hugo igen, mamma kom in och sa det och sen drog hon. Snacka om pedagogiskt överlämnande.

Puss