En grej ang oss vårlängtande svenskar som tar varje chans man får att njuta av lite solsken, är att det kan vara svårt att bedömma hur varmt det verkligen är ute. Hur många gånger har man inte gått på en nit och klätt dig för kallt? Men hur ska man kunna veta det innan man gått ut och känt lite på vädret, både i solen, skuggan och med lite vind? Det är faktiskt omöjligt. Därför råkar man varje vår ut för att vistas ute i på tok för lite kläder (alltså för lite värmande kläder). Jag erkänner, jag gör det varje, varje vår. Och då skäms man lite, för det syns ju ganska väl att man är lite tunt klädd när man springer omkring och huttrar med en sån där blick i ögonen som skvallrar om att man vet om att man var lite väl optimistisk imorse. Men lika härligt är väl det, man måste vara modig när det gäller våren, hur ska man veta när man kan ha t ex en tunnare jacka eller vara barbent till kjol om man inte testar? Sen är människan ytterst finurlig, vi glömmer nämnligen tråkiga saker som t ex att frysa ganska fort - speciellt när det blir ännu lite varmare och man faktiskt kan gå i linne och solbrillor utan att frysa det minsta. Härligt.

Tar solbrillorna på näsan som en "uppvärmning" till varmare tider till skolan idag. Fint det.