Det är så sjukt kallt i mitt rum! Jag har det enda rummet i hela huset som inte vill bli varmt. Det är galet. Men går man in i mitt rum känner man kalla kårar krypa från tårna ända upp över ryggen, kalla kårar som får håret att resa sig på hela kroppen. Burr. Tänk då hur det är på morgonen, att lämna sin varma, sköna sängen och det gosiga täcket för... ja för vadå? Ett islkallt rum? Att stiga upp från något varmt till något kallt (rummet) är inte direkt angenämt. Speciellt inte på morgonen när man har det motigt som det är att kliva upp! Så fort man kommer ut ur mitt rum är det normal-varmt och man fryser inte längre. Helt sjukt. Tydligen ska jag få ett litet element i mitt rum. Hur nu det ska hjälpa? Mitt rum är ju i princip på Antarktis, ett litet element vs. Antarktis någon?

Det första problemet med min "lilla" utlandsvistelse i England på ett halvår är att min mobil bara ligger och kostar pengar. Jag betalat 199kr månaden som jag får ringa eller smsa upp, sen betalar jag nåt för mobilen och en liten summa till för försäkring. Alltså ca 300kr/månaden betalar jag (ringer sällan för mer än 199kr). När jag är i England och ringer från min mobil hamnar den trafiken utanför de 199kr jag får använda upp. Vilket är skit. Jag kan heller inte smsa från hemsidan så det hamnar inom de 199kronorna. Nehepp. Snacka om irritationsmoment!

Det andra problemet är att när jag åker till Thailand och behöver vara ledig i sju dagar får jag ingen semester. Jag har alltså ingen semester kvar att ta ut, de sista gick åt för mina två veckor i Falun när jag tog körkort. Så sju dagar obetalda är inte direkt vad jag behöver... Illa planerat. Men men, å andra sidan betalar jag inte för Thailandsresan som jag skulle ha gjort vilket kanske jämnar ut det... Men jag behöver alla pengar jag kan få till England!

Juste: glömde nämna att jag tydligen är skylldig företaget 4000kr för obetald semseter som jag tog ut när jag precis hade börjat. NAAAAAAAAAAAAAAJS - not.

Jag grubblar vidare...

Det börjar gå uppåt här! Humöret alltså :) Började känna mig gladare redan igår på dagen, började typ skratta utan anledning på jobbet - så som det brukar vara med andra ord. Hade det trevligt hos D's föräldrar, vi åt gott och drack te med äppelkaka till efterrätt. Mm. Och jag som skulle hålla mig borta från socker! Tänkte i alla fall försöka håll igen i veckorna och kanske "unna" mig nåt på helgerna. Så kan det bli, var dag är ju en fest! Sen åkte vi hem till D och han moterade ihop sitt soffbord och la ut en av sina mattor. Det kommer bli riktigt tjusigt i din lägenhet älskling! :)

Börjar känna mig överexalterad över den kommande Thailandsresan också! Det kommer verkligen hända (inte riktigt 100% än... men ändå) och jag kommer bli så brun! :D Innan dess ska jag på Julmarknad med David och hans föräldrar, kanske att man ska ragga med sig min familj också? Kan ju alltid höra i alla fall... Mysigt med julmarknad! Julpynt är fint.

Sen måste jag ju börja fundera på det som ska hända den 15e november. Vad göra? Alltså jag vet, men samtidigt vet jag inte om man säger så.. Hehe. ;)

Åkte för övrigt pendeln från David för första gången på nu morgonen, bytte till tunnelbana på Centralen och sen till Lidingö-banan på Ropsten - info för den som vill veta det. Jaja. Löste i alla fall ett sudoku på vägen i dagens Metro :) Efter jobbet ska jag träna i gymmet här på jobbet hade jag tänkt, lite löpband och sen alla muskelgrupper med en skivstång? Låter det okej? Tror bestämt det. Måste verkligen jobba upp min kondition - den är så jäkla kass just nu alltså! Flåsar som en gammal tant efter att ha sprungit en kort sträcka till tåget! Galet. Dags att sätta igång (igen)!

Ha en fin dag! Puss å hej!


Plus: Jag har tre st prenumeranter på min blogg - gillar siffran 3 :) Undrar vilka det är, vet en av dem i alla fall ;)

Inte mycket skillnad på humör-fronten är jag rädd. Helgen har varit bra trots det, har som sagt haft ett fullspäckat schema hela helgen. Uggla, Rehborg och Ulveson revyn i fredags var riktigt kul! Ibland skrattade jag tills det inte fanns nån luft kvar att ta av ;) I går besökte vi Hus och Hem mässan och till kvällen blev det middag med D's släkt och syster som kom från England i går och ska stanna nåra dar. I dag mötte jag upp Josefin och Erika för att sitta med i publiken till Sanningens ögonblick. I fyra timmar satt vi där och det var ganska segt ibland, när personerna kom upp i lite "värre" frågor vaknade man dock till. Jag är rädd för att jag kommer synas ganska bra i bild också... Vi satt ganska rakt bakom "vännerna" och ja, när man gäspade och så kanske man inte vill ha på bild... :) Vi fick kanelbullar också, hela tre stycken lyckades vi knipa åt oss, var. Mums. Kom hem vid fem tiden och sen dess har jag legat horisontellt och glott på tv. Som sagt, ingen större energi trots helgen, mest trött! Nästa helg ska jag ta det lungt. Herregud. Måste nog tillägga att jag egentligen inte är så här, just nu funkar det bara inte för mig och jag vet inte vad det beror på. Ta det för vad det är, men jag är en gladare person än vad det verkar just nu.

Jo, en kul sak. På mässan i helgen skulle vi, David, hans kompis Henke och jag "pröva vår lycka" och vinna en tv. Vi skulle gissa antalet ihopknycklade (fejk)sedlar i ett plaströr, ganska stort. Jag tog några siffror som jag gillade, typ 3, sen gillar jag siffran 9 också och stoppade in en 2 i mitten för den gillar jag också. alltså 329st sedlar i det där röret. När David frågade vad vi gissat på vägrade jag säga min gissning. När han sa att han gissade på 329 blev man smärre chockad! "Det gissade ju jag med" Helt galet ju! Hur kan vi gissa på exakt samma sifferkombination?! Skillnaden är att jag tog siffror jag gillade och D faktiskt gjorde en verklig uträkning på hur många sedlar det kunde va i det där röret. Coolt säger jag bara. Coolt.

Nej nu ska jag glo vidare på TVn. Pussss

Edit: Kan ett avsnitt med Linda Rosing i Sanningens ögonblick locka? Nja. Ganska genom-blont kan jag ju säga!

... hade jag bergis blivit glad av det här. Vem hade inte blivit det liksom? Färgglatt med ögon och små fötter. När man blir äldre behöver man lite mer än så här har jag märkt.

Om det tar en timma att åka enkel väg till Älvsjö från Lidingö? Jo men visst. Vi bor i och för sig längst ut på ön och jag tankade vid Lidingöbron i Ropsten. Det började bra, men vid rondellen där man ska svänga till vänster mot Roslagstull ligger jag i höger fil och åker mot Gud vet vad. Vi vänder på första bästa ställe, typ lastbilsparkering, inhägnad, och åker tillbaka in i rondellen för att åka rätt, då lägger jag mig längst till vänster (hade för mig att det var rätt) stannar efter några bilar vid ett stoppljus och ser att den vänstraste filen svänger vänster - Helvete. Det kommer massa bilar i körfältet till höger om mig, men jag hinner kasta mig ut framför en bil innan spärrlinjen tar vid. Phu. Trodde jag ja. Jag ligger kvar i filen länst till vänster och var hamnar man då? Ja inte kan man svänga rakt fram som man ska i alla fall. Så jag åker mot S:t Eriksplan istället - skitbra. Morr och svordommar. Jag vänder på någon parkering och åker tillbaka. "Ring David - NU!" beordrar jag Maja. Han lotsar mig vidare och efter ett tag får jag möjlighet att svänga vänster och åka upp på E4an, jag byter körfält till vänster och hamnar inte på fel ställe för en gångs skull. Jag håller vänster hela vägen, Essingeleden delar sig och jag ligger rätt, Maja gör mig dock nervös när hon säger att Älvsjö var åt andra hållet men vi fortsätter och jag vet att det är rätt, men man blir ju tveksam när hon säger sånt. När vi åker av E4an och kommer till rondellen tänkte vi försöka åka rakt fram och jag lägger mig i den högra filen. Var hamnar jag då? Inte åker jag rakt fram i alla fall. Jag åker nämligen ifrån rondellen och hamnar på E4an - igen! Men jag håller mig kvar till höger och hamnar i korsningen som också går till David, eller ja hans föräldrars hem. Lite tur trots allt. Sen åker jag vägen jag känner till förbi D's föräldrar och Maja ringer David igen för lite närmare beskrivning av vägen. Tillslut parkerar vi och går till D's lägenhet. Det tog oss en timma att komma fram till honom, och det kan ta en halvtimma i vanliga fall? I och för sig körde jag lagligt hela vägen...

Maja och jag hjälper till att skruva ihop lite garderober och så. Vi åker hem vid tio-tiden. Det tog oss nog en timma hem också. Vill ni veta varför? Vi åker samma väg genom Älsvsjö förbi D's föräldrars hus och åker upp på E4an, även denna gången ifrågasätter Maja var vi ska åka och jag blir osäker. Det slutar med att jag svänger av mot Stockholm C istället för att forstätta rakt fram (som jag skulle ha gjort) och hamnar nån stans jag inte vill vara. En rondell senare och ett tips av Maja att åka tillbaka börjar vi åka mot Bromma och Vällingby - toppen. "Maja, ring David". Han lotsar oss även denna gången bort från skiten och efter ett tag är jag på E4an igen. Efter det händer det inga större missöden, jag lyckas byta fil när jag ska och vi kommer faktiskt hem tillslut. Jag har i alla fall lärt mig att när jag är osäker är man grymt påverkad av vad andra säger även fast man vet med sig att man är inne på rätt spår själv. Jaja, ska inte skylla ifrån mig på Maja (^^) men jag skulle ha gjort som jag tänkt istället för att lyssna på henne ibland... ;)

Hum. Var ska man börja.

Positivt: Fredag, en rolig helg
Negativt: Ingen lust.

Hur in i helskotta muntrar man upp sig själv? Jag har verkligen ingen lust just nu. Ingen. Lust. Jag vet i och för sig delvis vad det kan bero på och det är ju en ganska stor grej dessutom. Men ändå! Jag vill inte. Hur tar man sig upp ur en sån här grop? Jag har ju massor att se fram emot men det gör mig inte lyckligare för stunden. Trist. Riktigt trist. Det finns en hel del här i livet att var glad för och glädjas åt men ändå tar det emot och känns faktiskt skit. Är inte taggad alls, inte för något. Vill typ krypa undan och gömma mig för omvärlden, bara försvinna och slippa allt. Men så lätt är det sällan.

Hej så länge.

Don't mess with me today! Jag blir galen över allt och alla nu. Ett ord räcker och det är för sent - jag skojar inte. När jag kommer hem ska jag slänga in den där köttfärslimpan i ugnen som mamma gjort till oss (Maja, mamma och mig). Maja och jag ska till David och hans lägenhet så fort som möjligt efter det och hjälpa till!

Men som sagt. Inte min dag, inte min vecka och framför allt inte min månad.

Varför skulle det finnas kvar kanelbullar i kylen till i dag här på jobbet? Varför var de nästan godare i dag än i går? Jag har alltså "prövat" dem. Jag fattar verkligen inte. Tänkte att om jag skriver det kanske jag slutar med sånt här nånsens? Antagligen hjälper det inte smack, men man kan ju alltid försöka. Attans att det ska serveras och finnas så mycket gott på jobbet! Till fikat blir det "kina-tårtor" vad nu det innebär. Chefen ska åka till Hong Kong för massa månader och vill säga hej-då på det sättet. Why not? Jo för att jäklas med mig så klart! Att det är College i dag och i morgon med med frallor och skit hjälper mig inte direkt heller. Snart fyller säkert någon lycklig person år också och då minsann blir det tårta! Jag som inte ens är sugen (allra minst nu) och ändå kan jag inte förstå att jag egentligen inte vill eller ska ha nåt. Märkligt.

Visste du att man i princip blir spy-färdig av tre kanelbullar? Jo, för det blir man förstår du. Tänkte att någon kanske ville veta det...

/emma.

Efter en supergod middag som jag slände (GI stroganoff med fullkornsris) ihop begav sig mamma och jag ut på en längre promenad med Hugo. Härligt att få sällskap, gå och prata, vi gick ganska långt faktiskt, runt "hela skiten"/hela området fast längre, liksom, till vårt gamla hus och en omväg tillbaka hem. Nu sitter jag här och ska sova. Det är hög tid. Vet dock inte vad jag ska ha på mig i övermorgon, måste ju packa med mig det i morgonbitti eftersom jag ska sova hos David till onsdag... Gah. Har högar med ren tvätt i min säng också, skjuter det nog bara mot väggen :) Vill ju sova! Ska bara ta en snabb titt och försöka hitta lite inspiration för onsdagen... Gärna torsdagens och fredagens och helgens med.. Hum hum. I-landsproblem om något! Nej nu räcker det med sömnigt svammel!

Puss och natti

Nu har jag blivit bortskämd här hela veckan, när det gäller komplimanger alltså. Jag har fått åtskilliga fina komplimanger om mitt hår faktiskt! Frisyren jag grät över och hatade första dagarna... Frisyren är ju inte riktigt jag. Men nu har jag ju fått så mycket fina ord att jag kanske börjar tro att det faktiskt är snyggt, eller i alla fall helt okej ;) Vi får väl se. Men det ska definitivt få växa ut något och inte bli så här kort igen... Men tack. Det värmer mina korta toppar ;)

Verkar som ingen kunnat blogga (de som har blogg.se/webblogg.se) på en bra stund så nu är det dags igen :)

Det jag tänkt skriva om var ett väldigt konstigt fenomen. Myggbett. Vem lyckas få myggbett i slutet på september? Vem lyckas då få dem på båda hälsenorna (en på varje ben) på exakt samma ställe? Jo jag. Man kan inte tro att det är möjligt men det var det tydligen. Misstänker att det hände i måndags i gympasalen här på jobbet. En kollega har nämligen fått två myggbett på vardera av hennes knän. Mysko? Är det en mygga som hyser en förtjusning för "dubbelbett"? För övrigt är det ett jäkligt olämpligt ställe att placera ett myggbett på! Skorna gnuggar på dem exakt när man går och då kliar det bara mer och mer. Gaah! Hoppas de försvinner snart... Dumma mygg. Man har klarat sig hela sommaren utan ett bett och då, plötsligt händer det!

Jävlar. Nu har jag ätit tårta igen (senast i helgen) och det var gott men nu är jag uppsvullen som ett hus eller liknande. Elefant är ett annat alternativ. Inga kolhydrater på några veckor igen eller? Funderar på om jag inte vill träna istället och äta lite kolhydrater (fasen va jag tjatar om det!). Funtar på ett skivstångspass redan imorgon och ett till på söndag eller ska jag ta Ki/yoga? På torsdag morgon kl 8.00 blir det i alla fall Core för hela slanten, lite lugnare träning men ändock. Kan ju vara snyggt med lite muskler också ju. Inge mer socker och bakverk i alla fall, svårt bara när någon råkar fylla år och det placeras ut fem olika tårtor ca 5 meter från receptionen...

Fy. Fan. För träning utan kolhydrater. Man orkar inte ett piss! Jag mådde illa och var spyfärdig, trodde jag skulle svimma och hjärtat bankade uppe i halsen efter bara tio minuter på träningspasset. Att det smakade blod i munnen var inte heller så trevligt... Det är inte speciellt kul med cirkelträning heller för den delen. Men usch, så har jag aldrig mått när jag tränat tidigare, visst lite kanske men inte så mycket och den gången åt jag inga kolhydrater heller. Att ge gärnet från första stund är inge bra, att jag har jäkligt dålig kondis är väl inte direkt bra det heller. I den stunden lovade jag mig själv kolhydrater för resten av livet - nyttiga sådana. Tror fan det alltså, jag kan definitivt inte träna vidare hårt utan kolhydrater i alla fall, det fick jag verkligen reda på idag. Så vad göra? Vi får väl se. Yoga?

Nu ska jag minsann däcka i sängen, bara borsta tänderna och krypa till kojs. Mmm. Ses i morgon!

Skulle behöva lite pepp, ett litet pepp-talk. Yes! Ska träna i eftermiddag och det enda jag känner för är att krypa upp i soffan med en bra bok... Det hade varit fint! Har ätit några bitar 70% choklad nu, vill liksom ha nåt hela tiden... Den där lite illamående känslan finns tyvärr närvarande i det undermedvetna och då känns det bättre att äta lite hela tiden som för att tvinga bort det - på något sätt. Säkert ren inbillning. Så, det gäller att få upp tillräckligt med energi för att orka med träningen (den ska tydligen vara jäkligt svettig/jobbig) sen och även orka gå hem ;)

På tisdag är det premiär för Desperate Housewives kl 21.00 - det ska inte missas! Redan dagen därpå är det premiär för Greys Anatomy som definitivt inte heller ska missas! Rena rama lyx-veckan när det gäller tv-serier. Kollar typ aldrig på tv i vanliga fall med dessa två serier är verkligen värda att följa - maniskt!

Måste få upp mina hyllor som bara står och skräpar också. Vill ju har ordning i mitt liv! Ska bädda rent ikväll också hade jag tänkt, har ett för smalt underlakan för min 120 säng. Min älskling storknar på mig och tycker jag borde köpa en bäddmadrass som passar, men det kostar ju pengar! Kollade på IKEA och det är 600kr jue! Vem har dem, inte jag.. Får sova hos dig då Älskling :)

Pepp, pepp.

Kollade med Telenor om man kan "frysa" sitt mobilabonnemang under tiden jag är i Brighton men det gick inte. Jag har nämligen en bindningstid på 18 månader i och med att jag bytte till en nyare mobil som innebär att jag måste betala min månadsavgift tills bindningstiden är slut. Det "fina" med det hela är att jag betalar 199kr/månaden (fast) att ringa/smsa/mmsa upp men utlandstrafiken ligger utanför den avgiften så jag kan inte använda de 199kr under ett halvår utan är bara tvungen att betala det rakt upp och ner. Jag tjänar ju lätt på att skaffa ett engelskt kontantkort när jag är i Brighton men det suger att behöva betala för två telefoner när man inte ens använder det ena abonnemanget! Gaah. Någon som vill ha mitt abonnemang i ett halvår tills jag kommer hem? Hör av dig.

Innan jag och David åkte hem från Uppsala svängde vi förbi mitt gamla barndomshem i Vreta, huset ligger längst bort, där vägen tar slut, där åkrar tar vid och där man ser vattnet några hundra meter bort. Vi gick ner till huset en snabbis men det rörde sig folk i trädgården så vi vände ganska raskt. Jag har inte varit där på hur länge som helst... Bor man inte i Uppsala har man inte riktigt vägarna förbi och då åker man först dit man ska och har inte tid med en "avstickare". Men det är riktigt fint där, perfekt väder med solsken och höstfärger i löven. Nästan så man kan sakna det som varit. Man glömmer lätt bort saker från förr när man är så fast i nuet, visst ska man leva för stunden och inte genom gamla minnen (fina som dåliga). Men det är kul att minnas och komma ihåg det som var mysigt och det som var bra. Det fina med att vara barn och inte behöva vara vuxen och tänka vuxna tankar hela tiden...
Sen åkte vi till pappa för att titta in och säga hej, fick pussa lite extra på Rasmus och sen var man på väg hem igen (jag körde ^^). Vilken helg! Den har verkligen varit maxad och nu är den slut. En ny vecka ska börja och det är massor att ordna med!

Ser man framåt så köpte jag en enkel flygbiljett till Storbritannien i går. Biljetten jag hade tänkt boka med Sterling till London Gatwick existerade inte, det fanns ingen dagen innan heller (?) så jag fick välja en biljett till ungefär samma pris men som landar på Heathrow istället vilket är längre bort från Brighton. Jag får helt enkelt ta tåget till slutdestinationen. Med bara 20 kg's packning och en datorväska + handväska i högsta hugg. Hur ska det gå? Måste verkligen packa bra (läs: lätt) så jag får med mig allt, det värsta som finns är att konka runt på för mycket grejer, bland massa folk, samtidigt som man har för mycket kläder och svettas ihjäl - inte kul - man blir ju om inte annat bara mer uppstressad! Ska lägga fram högar på sängen så folk som kommer och hälsar på kan ta med sig en hög för varje tillfälle, sen får de med sig en hög hem också ;) Men det kommer bli kul! Riktigt kul. Jag kommer lära mig sjukt mycket! Jag ska liksom till Brighton!! Har lite man ska boka in innan jag åker, pappa föreslog en middag hemma hos dem någon helg, jag och syrran ska träffa Sofia, min farbrors föredetta fru, en annan helg, jag ska träffa Karin som pluggar i Uppsala, jag måste köpa en varm pyjamas (kallt där borta har jag hört;) och massa sånt, finns tusen saker jag inte ens kommit på en som jag måste göra! Sen ska man fylla år också mitt i allt (weho), Julafton kommer också att hända, nyår och den POFF! Den 4 januari mitt på dagen lyfter flygplanet.

På sitt sätt var det skönt att vara liten, men det är roligt att vara vuxen och få göra det man själv vill. Det är nu man ska göra det man alltid drömt om som barn, det är nu man ska förverkliga sina drömmar man samlat på sig under årens lopp, det är nu man ska göra verklighet av sina vildaste fantasier.