Idag blir jag minsann 21år! Galet skoj! Hemskt kul att fylla år faktiskt. Känner mig som ett litet barn (överförtjust sådär) och inte alls som en vuxen 21 åring, men det kommer väl :) Man ska ju absolut inte tappa barnasinnet så det här är bara fullt normalt för mig att inte kunna bestämma migför vad jag är... Säger bara: happy birthday till mig :)

Har fått massa fina saker :) Jag och Älsklingen ska bland annat gå på The phantom of the opera i London när vi är där i slutet av januari. Hur kul som helst! Jag och Darlingen ska få klä upp oss till tänderna igen (Moulin Rouge senast) och wow. Den ska tydligen vara helt fantatsik! Av Emil och Maja fick jag en muggtermos i plast med ett kort på dem i - sååå fint så :) Av mamma fick jag en liten Londonguide, de två hattlådorna jag önskade mig, biljett till inspirationskvällen på Rival (med bl a Mia Törnblom, hälsocoacher mfl) den 25e december. En bok av Sophie Kinsella (som bl a skrivit "En shopaholics bekännelser" och "Mina hemligheter") på engelska - öva öva engelska! En sån där plåtlåda som ett smyckesskrin med illustrationer i rosa (så klart) och som det står fransktext på. Hum... Vad mer? Har säkert missat något men jag kan visa bilder på allt sen och repetera då! :)

Nu kommer strax lite besök till Althea (låtsas syster) som också fyller år idag, då blir det lite tårta och sen ska man äl göra sig i ordning inför festen!! Vi har redan varit där och fixat det mesta, pyntat, installerat musik och allt sånt! Kommer bli sååå bra!

Kommer bli helt splendid och självklart faboulus ikväll! Fester borde man ha fler av :)

Ses ikväll!

Pussar och kramar

Tänk att få ge sig av. Packa en liten sliten väska och ge sig av in i landet, in mot trollskogarna och bort från mullret. Sätt sig i en bil, veva ner rutorna och få in luften och lukten utifrån, se landskapet utanför sakta förvandlas till något magiskt och förtrollande, något man förundras över och bara vill se mer av...

När man börjar närma sig svänger man in på en smal, smal och lite krokig väg som ormingas av träd med grenar som hänger ner  över vägen och bildar en naturlig tunnel. Det är alldeles tyst, löven rör sig sakta i vinden och små ljusglimtar silar som hastigast genom det tjocka lövverket. Det börjar pirrar i magen, det börjar närma sig, snart är man på den där platsen man bara hört talas om men aldrig riktigt fått uppleva. Ett ställe som egentligen är vad man gör det till. En fristad, ett tempel, ett hem.

Vägen svänger en sista gång och man börjar snart skymta en stor grind. På varje sida om grinden sträcker det sig en stor grön häck, som man ännu inte kan se var den slutar. Man hoppar ur bilen, ställer sig och tittar, tar ett djupt andetag och går sen till grinden för att öppna den. Det krasar så där härligt under fötterna när man går över grusgången. Grinden är stor och tung, så man får ta i när man skjuter upp den. Man kör vidare upp för grusvägen mot herrgården, stannar bilen och stänger av motorn. Lugn. Tystnad. Frid.

Med den lilla väskan i handen går man sakta över gruset till dörren, går upp för den breda trappan och sätter nyckeln i låste, vrider om och skjuter upp den massiva dörren. Man möts av en välkomnande och lite dammig luft, tar ett djupt andetag till och tar några steg in i hallen. Dörren stängs och rummet faller i ett dovt ljus, likt en slöja som faller över ögonen och får alla kanter att bli så där härligt mjuka och luddiga. Det är högt i tak och man känner sig med ens ganska liten i detta jättehus. Men man blir inte rädd för det, huset bemöter en med en väldig värme och öppna armar. Väskan får stå kvar i hallen när man styr stegen mot närmsta rum.

Ett rum som är ännu lite ljusare än hallen då stora fönster breder ut sig längs med väggarna och släpper in härliga mängder ljus genom de vita skira gardinerna. Den stora kristallkronan hänger stilla men döljer ett leende, den gnistar till då ljuset träffar en prisma och sen återgår den till sin slutna uppenbarelse. En öppen spis får spela huvudrollen och ser ut att kunna värma riktigt bra kyliga vinterkvällar. Man stryker handen längs med soffans rygg och känner hur tyget smeker en tillbaka. "Här kan man läsa böcker och tänka stora tankar" viskar den.

Nästa rum är minst lika inbjudande, med vackra gamla möbler och minnen i väggarna. En stor bokhylla med flera rader med böcker, böcker som alla har blivit lästa och som är fyllda med visdom. Man ökar på stegen och går in i nästa rum, köket, husets hjärta sägs det. Lite slitna och naggade köksbänkar, en stenhäll man kan göra storkok på och den gamla radion på hyllan, där man kan lyssna på musik. Ett litet köksbord för två, att dricka tidigt morgonkaffe med smörgås vid eller bara sitta ner och läsa recept. Man gläntar på en dörr och ser en matsal sträcka ut sig, ett stort bord med åtskilliga stolar står i mitten av rummet, även här en kristallkrona som hänger över bordet och tycks komma ihåg vart enda samtal som pågått runt bordet.

Går man en trappa upp kommer man till flera sovrum som alla har olika färger på väggarna och säger olika saker. Det ena rummet säger att här sover man lugn om nätterna, det andra skrattar förnöjt, det tredje viskar fina drömmar... Sängar med rejäla sängramar, fluffiga kuddar och duniga täcken. Man vill bara springa fram och kasta sig i sängen och med ens falla i sömn.

Mörkret har stilla lagt sig och det blir mörkare inomhus, man tänder flera ljusvart enda vrå och får ett mjukt ljus som sprider sig från alla håll. Ett ljus som kan värma vem som helst, hur kallt det än är, ända långt in i själen. Det är nu man sätter sig i soffan för stora tankar, framför en sprakande brasa och tittar långt in i flammorna. Det är då man känner det, mer än någonsin, hur bra det egentligen känns och att man någonstans inom sig äntligen har kommit hem.

En ny morgon, fortfarande inte fredag morgon... Fattar inte vad som hänt med mina veckor!? Jag ligger ständigt minst en dag för tidigt och tror alltid att nästa dag är fredag - men icke - det blir tvärtom aldrig fredag när jag tror (vill) det! Men i morgon är det faktiskt fredag (har kollat i kalendern) och det ska blir skönt. Är så jäkla trött! Har inte direkt energi nog att typ städa mitt stökiga rum... Ska nog sluta skriva att jag ska städa det eftersom jag aldrig gör det när jag säger att jag ska det. Kanske skriver om det när jag har städat istället. Ja.

Nu ska jag återgå till förvirringarnas näste...

Varför gör det mig så nervös att prata engelska? Speceillt med någon som är bra på det. Idag har vi en tvättäkta engelsman här på kontoret, han jobbar för Rahmqvist i Storbritannien och kommer och hälsar på ibland. Så fort jag ska prata med honom fastnar orden i munnen och det som kommer fram blir inte riktigt vad jag tänkt mig... Dilemma va? Jag blir liksom så nervös över att jag är dålig att allt bara samlas upp i halsen och när jag väl får fram orden hoppar jag över att uttala någon stavelse här och där och mummlar mest - så jag får ta om det igen istället. Jobbigt. Men det är ju det jag ska råda bot på nu när jag åker till Brighton! OM jag ska. Men just nu är det lite jobbigt... Även om han sitter mest i möten kommer han förbi ibland. Och han är typ världens snällaste, men det engelska språket får mig att blir nervös och skygg... Trist. Men som sagt - jag kommer bli grym på det sen efter mitt halvår i england - var så säker! Jag måste det helt enkelt.

Mina pigga och allerta feelings jag kände i morse är som bortblåsta. Nu är jag segare än någonsin... Shit. Vill bara hem och stupa i säng, men det går ju inte... Jag ska nämligen laga mat för hela familjen och diska därefter. Sen kommer Loijs och vi ska planera fest... Matbiten är det svåra, för det första vet jag inte VAD jag ska laga och för det andra orkar jag bara inte. Suck. Mörker fungerar för övrigt som sömnpiller på mig - man blir ju helt seg i kolan! Appropå kola, kan en daim få en ännu segare? Det verkar så.

/emma.

Jag kan inte släppa det riktigt, det där... Jag tror inte det är något för mig - då ska man väl lyssna på sin magkänsla eller hur? Men vem är jag att bestämma? Hum.

Jag måste erkänna att jag inte direkt är vidare insatt i politik - i överhuvudtaget. I går pratade kollegorna om en Valvaka som tydligen skulle hållas hela kvällen/natten/morgonen igår/idag och det var först då jag noterade att det började närma sig slutet av valkampanjen i USA och att det var dags att få reda på vem som skulle vinna. Självklart har jag snappat upp att det var dags för en ny president "där borta" men riktigt hur, vem och när har gått mig ganska stilla förbi. Är det egentligen pinsamt att jag inte har någon större koll på sådana världsomfattande grejer? Men jag är liksom inte riktigt intresserad och då plockar jag inte upp informationen på samma sätt som om jag skulle vara intresserad - så klart. Inte för att det inte är intressant - vi påverkas ju också även fast vi inte kunde vara med och påverka - men jag ja, bryr mig inte riktigt? Det lät i och för sig väldigt slött, men jag erkänner i alla fall att jag inte riktigt hänger med i svängarna... Jag skulle nog egentligen vilja vara mer insatt, typ om alla krig, vilka länder som ligger pyrt till, växthuseffekter hit och dit - alla sånna där viktiga grejer. Nu lät jag ännu osmartare va? ;) Jaja. Måste ändå hålla med om att det är spännande med första mörkhyade presidenten på alla år och det kommer nog bli toppen! Eh... Ja, alla andra verkar tycka att det är toppen så jag håller bara med :) Behöver jag säga att det var Obama som vann?

Shit. Jag borde kolla mer på nyheter.

Är man väldigt godissugen om man proppar i sig en Läkerolask utan att blinka på ca fem minuter? Jag tror det. Nu ska jag gå loss på vattenflaskan tror jag bestämt. Vad som helst annat än socker och godis i alla fall!

Kan också berätta att ikväll blir det trevligheter på Söder med mamma, Maja och Emil. Emil fyller som sagt 18år idag och det ska ju firas med middag ute och ett krogbesök! Kommer bli en kul och mysig kväll! Vi ska äta på nåt ställe en kompis till mamma tipsade om och sen blir det nån pub i krokarna på Söder. David hade scouter ikväll så han kommer senare för att joina pubrundan! Härligt.

Nu ska jag återgå till vattnet, klunka, klunka och förtränga sötsuget!

/emma.

Att man köper present ihop med sin pojkvän är faktiskt lite vuxet, att båda namnen står på paketet som man ger bort. Det är faktiskt kul :) Kan inte låta bli att tänka på när Carrie i ett SATC-avsnitt försöker få Mr Big att skriva på ett kort till en bröllopspresent - han ville liksom inte. Nu har jag inga sånna problem med David (vad jag märkt;) men ja, kan inte låta bli och tycka att vi är lite vuxna ändå. Detta tillsammans med mitt ICA kort, körkort, att jag bott själv i (hitills) tre år, ätit surströmming (äckligt!), gått på bolaget osv är ganska tunga bevis. Men barnslig är jag fortfarande - ibland :)

Puss!

Jag lever efter principen "allt eller inget" på både gott och ont. När jag bestämmer mig för något (som t ex att inte äta kolhydrater) håller jag på det nitiskt, tills ett svagare ögonblick uppenbarar sig och jag faller dit (började dramatiskt äta MASSA kolhydrater efter en månad). I både måndags och tisdags var jag inte sugen på något onyttigt alls, jag avstod sötsaker och var jäkligt stolt över det, tills igår då flippade jag igen. I morse tränade jag Core men kände mig grymt omotiverad, det var segt och motigt liksom. SATS däremot kommer bli kul, klart det kommer vara seeegt och jävligt ibland det med, men ja. Idag ska jag dit och bli medlem, betala 550kr/månaden och 250kr admin. avgift (bara en gång), månadsavgiften på 600kr slipper jag (annars hade jag bangat). Har nyss proppat i mig ca 5st Riesen-kolor (väldigt goda måste jag säga) så det får bli ett Body Pump-pass direkt efter att jag blivit medlem på SATS tror jag. Ska ringa och höra om hon kan boka upp mig redan nu så det inte blir fullt!

Nu ska jag ta tag i alla fakuror, det är ju allt eller inget som sagt! :)

Puss

Jag vågar knappt erkänna det här, men jag har gjort ett ganska stort misstag... Här sitter jag med nytvättat hår (har inte fönat det än), fullt påklädd, har ätit frukost och ja, är snart "ready to go" som man säger. Kolla då på klockslaget detta inlägg postades. Mm precis. Klockan är ca 05.45... Jag GLÖMDE ställa om väckarklockan till vintertid! Okej. Min mobil ringde därför nu, en timma senare och jag sitter som ett frågetecken och bara "öhhh???".

Jaja, nu har jag ju tid att både föna håret ordentligt, blogga lite, lägga in dagens outfit, kanske städa lite och filosofera om bättre tider. Eller nåt åt det hållet.

Det är tur att jag inte är blond på riktigt - då hade det gått illa ;)

/emma.

Mamma säger att jag är stark och att jag till och med är starkare än hon. Ibland tror jag henne verkligen och andra gånger känner jag mig mest som världens minsta lilla kryp. Just nu känner jag mig stark och relativt resistent mot det mesta, samtidigt är det väldigt nära att brista. Men i går kände jag mig liten och sårbar (har det med mörker, natt och kyla att göra?), vilket jag egentligen under ytan är hela tiden, jag döljer det bara med mitt yttre. Jag vill inte vara rädd, rädd för att bli sårad, rädd för att vara rädd, rädd för att vara stark, rädd för att vara ensam, rädd för att leva...

Hur kan jag förklara? Egentligen förklarar jag jäkligt bra (mamma säger det) vad jag känner och tycker, men varför fick jag inte fram ett ord i går? Eller jo, tillslut gick det, men det kanske inte var allt och det kom kanske i fel ordning...

Jag är rädd för att du vill ha den där personen som är glad och som alltid skrattar och nu är jag inte den personen för stunden. Man har ju många sidor och personligheter och vem jag är egentligen vet jag inte - det är mitt stora problem. Just nu visar det sig en annan person än den jag visade först och den tror jag inte gillas, den är inte lika rolig. Då blir jag osäker. Jag är osäker i ett nötskal.

Nu ska jag försöka dra upp mungiporna - för det är väl det jag ska?

Bli inte skraj nu (speciellt inte du älskling;) men jag har tänkt på det med bröllop och det verkar bara så fint. Så där vackert, magiskt och speciellt. Jag vill liksom uppleva det själv, planera allt, fixa och komma på alla vackra saker man vill få med på den underbara dagen... Kärlek är givet.

Anledningen till att jag kanske snöat in på bröllop, är nog att jag råkat ramlat in på bloggar där någon gift sig eller ska göra det osv. Det får mig liksom att längta "lite" extra till min sån dag. Hur kommer den vara? När? Kommer jag ha mina drömskor på fötterna och världens vackraste klänningen böljaden omkring mig? Om inte annat märker jag det då, när den dagen kommer. Tills dess kan jag bara drömma och fantisera, för det är vad det är just nu. Men visst kommer det bli fantastiskt!

Om man ser på saker från den ljusa sidan och är positiv för jämnan tar det automatiskt död på negativa tankar. Visserligen är negativa tankar "starkare" än de positiva, men har man mer positiva saker i huvudet borde de övervinna det negativa. Eller hur? Jag är egentligen en otroligt positiv jäkel som bara kommit av mig, tagit en avstickare från mitt egentliga jag och inte riktigt hittar tillbaka. Visst låter det märkligt, hur kan man tappa bort sig själv? Man är ju med sig själv hela tiden?! Jag tycker också att det är märkligt, att inte veta vem man är eller vad man tagit vägen är ju ett ganska grovt "fel"... Men tydligen så händer det även den bästa gladaste. Märkligt. I morse möttes jag av något som inte direkt fick mig att skratta av lycka. Orkar inte riktigt gå in på vad, men det kör en ända ner i skorna och då kan jag säga att det är jäkligt svårt att resa sig igen!

Positiv skulle jag va! Tjolahopp! Nu ska jag fylla på med koffein.

Puss