Ja, nu var jag där igen. Personlig utveckling eller inte. Nånstans inser jag i alla fall att jag står och trampar i gamla hjulspår - igen. Var är den där personen som bara var glad hela tiden? Jag vill ha henne tillbaka. Jag gillar henne. Jag gillar inte den hon är just nu, så kom tillbaka och stanna föralltid! Hur tar man sig tillbaka då, eller framåt för den delen? Kanske så här:

♥ Inse mitt eget värde
♥ Ta hand om mig själv
♥ Skratta mycket
♥ Omge mig med människor jag tycker om
♥ Fatta att det i grund och botten bara handlar om mig.

Som i ett första steg mot mitt gamla jag ska jag packa ihop träningsgrejerna och bege mig till Boxningen om en stund. Dags att slå av sig lite aggressioner (sist svimmade jag nästan iofs...) och sen blir det Pavilion och middag + vin för en utgång till ett studentställe, Loft nånting. Ses där!

Fan vad jag är grym.

Har precis pratat klart med mamma över Skype. Åhh vad jag saknar min mamma och mina syskon! Massor! Vi pratade om när de ska komma hit till Brighton och det blir på påsklovet nån gång, de ska kolla upp datum mer och sen ska det bokas! Kommer bli jättemysigt ♥


Nu ska jag nog avrunda och sova eller nåt, känner mig ganska slut även fast jag bara degat hela dagen.. Hum. Men imorgon är det måndag och en ny dag i skolan!

Godnatt pussar
/emma.

Det är som att hela världen står stilla. Några reagerar, andra väntar, väntar på att jag kanske ska förklara eller på att det ska ske något nytt. Hur kan man förklara när man inte vet? Känns som facebook är ett enda stort skämt, att det är som en offentlig förnedring när det gäller detta. Något som känns privat är genast en offentlig handling och alla kan ta del av det. Självklart vet ju alla vänner om det tillslut ändå, men kanske inte genom att läsa sig till det. Att statusen ändras säger ju inget om hur det är eller hur det gick till. Känns för lätt när det inte alls är lätt. Man kan titta på orden och inte förstå, man ser på dem och allt är bara stilla. Där står det svart på vitt, inget mitt emellan eller lagom - där är det. Det är aboslut tyst och jag bara tittar, försöker förstå själv, vad är det jag gjort? Och vad vill jag egentligen. Men det känns ändå rätt, även fast det är fel. Men ja, det är så. Det kan inte bli tydligare än så och inte mer offentligt heller.

/emma.

När det gäller mig själv har jag ett återkommande problem, jag vet inte vad jag vill. Emellanåt vet jag precis vad jag vill men vågar bara inte säga det, antligen för att jag inte vågar eller för att någon ska tycka att jag är något som jag egentligen inte är. Flummigt? Oja. Det blir väldigt flummigt när man inte vet något. Speciellt när man inte vet vem man själv är.

Okej, det är inte helt sant. Jag vet saker, jag vet massor faktiskt. Jag vet vad jag inte vill, jag vet vad jag vill säga, jag vet vad jag vill göra, men jag vet bara inte hur jag ska få fram det. Som en konflikträdd person skyr man alla typer av konflikter, eller känslor. Det behöver inte handla om att någon kanske blir ledsen eller att det blir en upprörd stämmning, att man bråkar (vilket jag avskyr) utan också de fina sakerna man kan känna. Oavsett om jag känner glädje, sorg eller illska kan jag inte riktigt ta hand om det och vet inte var jag ska ta vägen. Det är läskigt att känna sig berörd, av både fina (kärlek) och upprörda känslor. Jag vill bara att alla ska "tycka om mig", sväljer ofta det jag själv tycker för att inte skapa en diskussion - vilken kan verka ganska mesigt. Jag är egentligen en jäkel på att argumentera och jag vet ju vad jag tycker. Men vet jag inte exakt säger jag helst inget, eller så säger jag något och så blir det fel vilket jag ser som ett nederlag mot mig själv även fast ingen annan tänkt på det. Jag tar det för personligt och är rädd för att bli uppdrörd eller ledsen, eller att någon annan skulle bli det. Hur tusan handskas man med sånt?

Vissa dagar kan jag känna mig riktigt stolt över mig själv, som t ex det här med att jag åkte hit, till Brighton, alldeles själv. Att jag bodde alldeles själv i tre år, jag åkte till Falun i två veckor och tog körkort. Jag är inte rädd för att göra något helt nytt, kanske på grund av att jag inte är helt 100 på var jag hör hemma (12 år i Uppsala, ca 6 år i Strömstad och ca 3½ år i Stockholm), jag känner att jag ändå kan göra vad jag vill. Jga är inte rotad i grund och botten och jag är inte rädd för att röra på mig. Visst, jag kan gå och tjata om något ett tag innan jag kommer till skott och verkligen gör det, men tillslut smäller det, när jag har bestämt mig så har jag bestämt mig.

Så det jag skulle behöva: Hitta mig själv, bestämma mig för vad jag vill och inte påverkas av andra för att jag är osäker. Inte hänga upp mig på vad andra tycker och tänker om mig, utan försöka fatta att det bara är jag som kan bestämma över hur jag ska vara eller hur jag vill vara. Våga ifrågasätta och ha en åsikt utan att ändra mig eller sky alla konflikter för att det är läskigt. Bli starkare.

Jag är egenligen stark, allt jag har gjort hitills i mitt liv har gjort mig till personen jag är idag, alla val jag gjort, det jag åstakommit för mig själv - allt - har gjort mig till den jag är. Och jag är stark, men ibland glömmer jag bort det och känner mig som väldens minsta, att vem som helst kan trampa på mig och att jag låter det ske. Men till vilken nytta? Jag är värd mer än så, jag ska ju vara den viktigaste personen i mitt liv. Men det är inte så jäkla lätt att ändra på sitt eget synsätt eller på ens sätt att vara.

Jag har sagt det förr och jag antar att jag får påminna mig ofta - det är dags att ändra på detta - det är dags att säga vad jag tycker och vad jag vill. Dags att jag gör mina val och skrämmer bort alla hjärnspöken. Ingen annan är inblandad, det är ju bara mig det handlar om, det är ju bara jag som kan göra något åt det. För det vill jag.

Positiv, glad och full av energi - så känner jag inte alltid, men det är sån jag är. För mig själv och min egenskull. Det finns ingen mening med att förställa sig och vara någon annan - vem tjänar på det i längden? Inte jag i alla fall.

Kollade på lite bilder på mig från "förr" när jag hade långt hår. Och just nu när jag inte direkt har en frisyr eller orkar bry mig kan jag sakna mitt långa hår. Här var det nyfärgat mörkt och härligt, glänsande och nyklippt. Ja. Det hade varit fint!

... att åka till Älsklingen! Har saknat honom riktigt mycket under dessa två veckor i Thailand!

Här är prinsen med min julklapp till honom; mycket tjusigt om jag får säga det själv (både han och presenten alltså;).

Oj oj, det är ju för tusan bara 2 dagar kvar till Thailand! Har idag inte hunnit med allt jag tänkt, har "bara" lagat mat, diskat, fixat med Davids present (tog längre tid än jag trodde!), börjat ladda ner musik nu (Emil-gull fixade det sista med min dator igår!:) Eftersom jag inte ska hem imorgon kväll utan åka till David är det ju ännu viktigare att jag har någolunda koll på läget! Jisses. Nej nu måste jag hänga tvätten!

God natt!

Nu är måttet rågat - minst sagt. För det första har jag redan ett ont öga till Telenor för att de inte kan frysa mitt abonnemang när jag är i England ett halvår - jag har en bla bla bla-bindningstid - så jag måste snällt betala ca 300kr i månaden. Fnys. Sen till vulkanutbrottet till aggression, jag lämnade in min mobil på lagning, knapparna har gått i tu, och en knapp glappar sjukt mycket, den stänger av sig ibland osv. När jag hämtade den i lördags hade de inte bytt ut knappen som glappade utan bara siffer-knapparna. Jag bara "Eh ni har ju inte bytt alla knappar som ni skulle?!" Killen som ser lite smått drogad ut säger "Nehe, känn på den över helgen då.. öhh. Och kom tillbaka på måndag... öhh" Jag (som är en mesig jävel) accepterar skiten och går vidare... Till råga på allt så funkar inte (de nya utbytta) sifferknapparna när jag ska skriva in PIN-koden igår. Aha. Då är det fan inte så jävla lätt kan jag säga! Blir helt fullkomligt.......! Min gamla mobil har inte något batteri så nu sitter jag här utan mobil sen i går eftermiddag. Najs. Mobilladdaren är iaf hos David så jag kommer tillbaka ikväll! Men man blir ju smått förbannad om ni förstår. Eftersom jag snart drar ocksåär det inte så jäkla lätt att ränna på stan hela tiden! Gaaaahh! Mamma lovade att ta av dyrbar tid och skälla ut dem BIG TIME! Väntar spännt på hennes respons - ny mobil? Ingen mobil? Ingen bindningstid? Vi får hoppas på det bästa.

Aldrig mer Telenor.

/emma.

H&M har just nu en "kampanj" (om man kan kalla det det) där man kan runda upp några kronor eller flera till Unicef när man handlar där. Har hitills handlat på H&M två-tre gånger sen de drog igång det sammarbetet och jag kan säga att jag drar mitt lass! Just nu känner jag mig däremot lite snål och igår blev det nästan upprundning med en tia. Visst tio kronor kan vaccinera si och så många barn och man gör verkligen något bra! Så man ska inte strunta i några kronors värde! Och de tio kronorna skulle jag kanske laggt på något mindre vettigt i slutändan i alla fall. Missförstå mig rätt, jag missunnar ingen de kronorna, någon som kan få det bättre, men jag måste säga att det är riktigt smart av H&M/Unicef. Tänk dig att man står i kön, det blir din tur och summan blir 264kr, man får frågan "Vill du runda upp? Till 270?" alla bakom i kön spetsar öronen - är det en bra eller dålig människa? Sjävklart säger man "Ja", skulle man säga nej skulle man ju skämmas ihjäl. Så jag vågar inte. Jag kan inte säga nej, hur många gånger jag än rundat upp inom loppet av en vecka. Man kan ju inte direkt tillägga "Nää, jag har rundat upp så mycket på sistone... hähä" utan att bli tagen som en... snål jävel utan hjärta?! Därför är det slutshoppat på H&M nu, utan att ses som en snål jävel - hallå jag måste ju spara vart enda krona till mitt halvår i Brighton! (Har räknat ut att det blir 1 163kr kvar i månaden att leva för efter alla avgifter och kostnader som inte går att frysa här hemma... ) För att avslut är det verkligen smart, många kommer få det bättre och några kronor kan göra mycket! Tre kronor för dig är så mycket mer värt för någon annan!


P.S. Koftan jag köpte igår är faktiskt det ända klädesplagget jag köpt denna månaden till mig själv! Ha. Känn på den :-O

Ibland saknar man saker, som t ex när man tittar på gamla bilder. Kolla in bilden nedan liksom, morr liksom! Jag hade långt hår (30cm längre än nu) det var nyss tonat i en sexig (oh yeah!) mörkbrun-röd nyans och jag hade precis kämpat med locktången nån timma för mycket. Det är när man ser sånt fint (älskar lockar!) som man kan sakna det en hel del...

Vill man veta hur mitt hår ser ut nu för tiden kan man ju kika på bilden nedan. Att håret är ganska o-stylish efter två dar måste man ändå hålla med om. Det kommer bättre bilder!

Är man överförfriskad om man gör så här?

(************************). Anyways, nästan så man kan överväga saker och ting. Damn. Jag är så lätt!

---

Jag kan tas på fel sätt om jag skriver ut vad jag tänker ;) Gjorde det först men ändrade mig illa kvickt - hehe. Sug på den!

Två ting har uppenbarat sig (eller snarare inte gjort det) idag sen jag kom till jobbet. Jag har inga strumpor till träningen (har strumpbyxor och klänning på mig idag...) vilket kan orsaka ganska fin skoskav när jag träna Aerobics kl 17.30. Kollegan föreslog att jag skulle träna i enbart strumpbyxorna - men öhhh?! De är ju typ genomskillniga! Jaja. Sen spänner tyget rejält om mina armar i klänningen, har jag fått muslker månne? Helst hade jag väl sett mina muskler ätit upp underhudsfettet och minskat i omfång, men här byggs det tydligen på rejält... Emma goes muskelknutt!

/emma.

Hehe. Letade efter ett inlägg som jag inte publicerat i "Arkivet" och hittade det här. Har inget minne av att jag skrivit det alls. Men ja, har man skrivit det så ska det väl läsas?!

Här har vi lite tatueringstankar:

---

I natt drömde jag att jag tatuerade mig, ett hjärta nere på ankeln. På sista tiden har jag fått för mig att jag vill tatuera mig. Men det är klurigt! Jag vet inte var jag vill ha den i så fall... Jag vill ju som de flesta kunna dölja den samtidigt som man vill att den ska synas! T ex om man gifter sig en vacker dag, jag då vill ja ju ha en sån där klänning och har jag då tatuerat mig på skulderbladet kommer tatueringen att synas. Humm.. Skulderbladet är nog det bästa, men samtidigt... Det är svårt. Från alla första början var jag inne på att tatuera en fjäril (vet exakt hur den ska se ut) sen har jag kommit på att ett hjärta hade inte varit helt fel, eller ordet love? Kanske tecknet för skorpion (som jag är) det är ett M med en pil på.

---

Snart dax att gå hem! Yeey. Ska kolla på Desperate Housewives som jag spelade in när mamma och jag var på Inspirationskvällen i tisdags. Härligt. Sen blir det matlagning!

Puss å hej, snart drar jag hem! Tjoho för det :)

Igår när jag kom hem var jag sjukt trött! Jag la mig på sängen, knäppte på tvn och somnade typ på en gång. Maja kom ner nån timma eller två senare och sa att det var middag, hon fick typ skrika några gånger för att jag skulle vakna. Jag sov verkligen djupt! Man är så där konstig när man somnar sådär tidigt, och vaknar på det sättet, man blir typ illamående, skakis och seg, fattar inte vad man är och pulsen slår för fullt. Galet va? Middagen var riktigt god, laxssoppa! Fick det som lunch idag och det tackar man ju inte nej till :)

Efter middagen bokade jag mig en flygbiljett hem från Brighton den 13e juni. Så nu måste jag komma hem! Don't worrie. Fick också besked om att jag får CSN-lån och bidrag beviljat så det är också klart! Känner mig duktig som har sånna "stora grejer" avklarade. Ringde mitt försäkringsbolag förra veckan så jag får nog en inbetalningsavi för min försäkring (måste ha det när man pluggar utomlands) när som helst. Yes. Måste köpa den där jäkla adaptern också... Later!

I helgen blir det fullt upp, ska träffa Frida och Johan på fredag med David (väldigt trevligt) ska äntligen få se hur de bor! På lördag bär det av till Taxingeslott och spendera några timmar på julmarknaden med D's familj och min. Direkt efter det ska vi till Uppsala och fira min födelsedag hos pappa med farmor o farfar. En middag till kvällen och sen kör vi hem till Sthlm igen. På söndag? Hum. Ja då kan man väl träna lite Yoga en sväng om inte annat? Trevligt. Kommer bli en kul kväll! 

Nu ska jag fortsätta på mitt "duktiga spår" och göra fakturor!

Puss på er!