Jag vill så väldigt gärna hitta en liten lägenhet där jag kan bo. Där jag kan sprida ut mina älskade prylar i och göra precis som jag vill (alltså äta mat när jag vill, komma och gå som jag vill osv. Obs. Betyder nödvändigtvis inte vila fester!)! Hur fantastiskt hade inte det varit? Nu är det ju ganska svårt (läs: jäv*igt svårt) att hitta en lägenhet i Sthlm... Men min bror däremot! Han har minsann flirtat till sig en hyresrätt - it's not fair! Klart jag är glad för min söta brors skull! Men alltså, jag är ju äldst så någon rättvisa borde det väl finnas? ;) Hehe. Antagligen får jag be om en reservnyckel till hans place och gömma mig hos honom ibland... Vad säger du Emil? Deal?

Hur svårt ska det vara egentligen kan man tycka? En lägenhet hit eller dit kan väl inte göra någon skillnad? Bara att ge mig en liksom! Jag kan typ betalat 3500kr/månaden, för en sån där ljus lägenhet med stora fönster! Gott, då säger vi det då.

Gud vad skönt att ha det avklarat. Och juste - tack!

Nu har jag precis kollat klart på The Holiday typ en sjukt bra film, än av de bästa vill jag nog påstå. Vet inte varför jag just nu omringar mig med sånt där (läs:kärlek) - det är ju bara jobbigt. Som att digga en vampyr t ex. Ja, jag menar det, var ska det hela sluta? Anyway, min rubrik var en av replikerna i filmen, jag föll för den som man säger.

Nu har jag nog inget mer (vettigt?) att säga. Risken är att det svävar ut i det oändliga, sånt jag inte ska tänka på. Så god natt på er!

/emma.

Officially, I have a major crush on Edward Cullen. It's not the way he looks (which is "fine"), it's the way he acts in the books and the movie(s)... Damn you!

Fan, jag måste läsa nån brutal deckare för att sluta med detta tonårsnonsens! Iofs såg jag bilder på "Edward" Robert Pattison där han rökte, lika bra det, nu vill jag inte ha honom längre! Skönt...

Eller?

Äsch. Nu går jag hem!

/emma

Attans! Damn. Jag missade något historiskt (nåja) men för 8 inlägg sen, inkl detta, hade jag bloggat hela 2000 inlägg på knappt tre år! Hur knäppt är inte det? Väldigt knäppt egentligen. Men men, skål för det!

Imorse vaknade jag med en skum känsla i halsen - oh no! Inte förkyld nu! Jag som precis kommit gång ordentligt med träningen - kanske lite för ordentligt (tränade två ggr på raken igår). Så idag tar jag paus, tänkte egentligen köra ett Step pass efter att jag träffat min föredetta kollega på ett glas nere på J, men jag skiter i det. Känns skönt att komma hem lite och röja på rummet (behövs!!) - jag vet jag säger det här typ varje dag och det händer aldrig att jag verkligen gör som jag säger... Men idag har jag en lite föraning om att det kanske kommer att hända ändå! Imorgon och på torsdag har jag också tänkt vila, hoppas halsen hinner bli bättre tills fredag så jag kan träna igen! Håll tummarna :)

So long /emma.

Ja, en ja vad blir det, tre timmar senare (!) så vaknar jag igen. Jag la mig alltså på soffan för en power nap och se vad som hände! Skönt som tusan men med lite ångest i huvet. Varför det liksom? Jag hade ju inte direkt några stora planer så då spelar det ju ingen roll! Nu äter jag ett par tortelinis och sen ska jag allt se sätta igång för att piggna till. Löser sig!

Puss så länge.

Gissa om jag är glad nu! Jag klickade mig precis in på studera.nu och såg att jag kommit in på Sthlms universitet och den ett åriga kursen Modevetenskap! Jag började skratta och klappa händerna - så glad blev jag! Kände ju inte helt för Mediakommunikation och PR bla bla utbildningen på tre år i Gbg - orkar inte flytta igen + att jag inte vet riktigt om det är rätt. Men detta! Shit va roligt! Känns verkligen som om jag kommer digga det stenhårt! I höst forstätter jag alltså plugga (aningens mer seriöst - än Brighton alltså;) och det kommer bli så kul!

Typ mega lycklig! :D

Jag har insett något - iofs insåg jag det för länge sen men nu finns det ingen hejd längre - mitt hår hårar! Jag har inte klippt mig sen innan julen förra året och så det har växt! Sen har jag en (o)vana att inte borsta mitt hår heller. När det var kortare spelade det ingen som hellst roll om jag inte borstade det - det tovade sig aldrig. Men nu när det blivit längre (och torrare?) tovar det sig ganska bra... Att jag sen helst undviker att borsta det när det är blött för att inte få det så platt gör inte saken direkt bättre. Så nu tappar jag massa hår bara för att jag aldrig borstar ur det och bort de hårstråna som lossnat. Min svartklädda rygg är inte alltför najs om jag säger så. Massa blonda (!) hår! Skärpning, skärpning. Har funderat ett tag på om det inte är dags att klippa mig?! Har inte direkt någon struktur eller frisyr på det hela, det hänger ju bara. Vilken frisyr då? Det är frågan det....

Ja, tänka sig. Jag känner mig så glad och sådär varm. Livet är gott, det är gott att leva. Jag är frisk, jag är här och jag har massa fina människor runt om kring mig. (Blir nästan rädd för mig själv - kan man vara mer positiv?) I eftermiddag ska jag får träffa söta Sophie som kommit hem från Australien för sommaren, hon åker tillbaka om en knapp månad för att forstätta sin utbildning i Sidney. Därför är det hög tid att jag får träffa henne! Ska bli riktigt kul :) Sen ska jag försöka komma iväg till Step-passet kl 18.30 på SATS hade jag tänkt... Hoppas jag hinner, beror ju lite på vad vi ska hitta på. Får kanske förvarna med ett sms :)

Imorgon kanske jag får träffa Josefin fin fin igen, vi är så dåliga på att bestämma något - schämmes (på norrlänsk). Tänkte ta en paus med träningen just i morgon så det passade ju bra! Får se vad vi hittar på... På torsdag kanske jag ska träffa min kollega Maud som inte jobbar kvar här, ska bli mysigt att uppdatera lite där! Vi var ju minst sagt tighta här i repan! Tänk att vi kan ha så kul vi två trots stor åldersskillnad! Underbart ju. Sen är det typ helg. Lite brännboll på Gärdet tydligen (om det regnar då?) och sen i helgen, fest? Softa? Träna! Låter bra det.

Tjo för regniga tisdagar!

Ja, Eclipse är slut. Nu är det bara en bok kvar. Böckerna är bara för bra!

/emma.

Jag tänkte på en sak i morse när jag gick till jobbet. Att Brighton känns så avlägset nu, nästan som om det aldrig hänt. Att det mer är något som något jag drömt, att jag en gång var där men att det nu är helt overkligt och bara svaga minnen kvar. Det går så fort att glömma och sluta tänka på det helt. Klart jag tänker på det, men inte lika ofta som när jag precis kom hem. Jag vill inte glömma och jag vill komma ihåg allt. Jag vill kunna uppskatta allt jag varit med om och ta till vara på allting jag lärt mig, mycket om mig själv. Tur att man har så väldigt mycket bilder, fina vänner som finns kvar runt om i landet + allt jag skrivit här på bloggen. Ovärderligt ju. Trots att det känns lite snopet att så lätt glömma allt bra, känns det väldigt bra att vara hemma. Jag var liksom klar där, ett halvår var precis lagom och i slutet längtade jag hem. Det är verkligen en tid att minnas, som det som vi pratade om på någon av de sista lektionerna, frågan: vilken tid man vill komma tillbaka till om det hade varit möjligt. Jag sa att i så fall hade det varit tiden nu, tillbaka till Brighton, för en så härlig tillvaro kan det nog vara svårt att få igen. Inga direkt ansvar (förutom skola och sånt förstås), massa fritid, bara sig själv att ta hand om, ta det lugnt, ett halvårs semester nästan. Tänk att man fått det! Jag ångrar inte en sekund att jag åkte. Jag har lärt mig så mycket, inte bara engelska men en hel del om mig själv. Jag kom alltså inte hem med  bara en massa packning (7kg övervikt) utan också ett några snäpp bättre självförtroende och en bättre självkänsla.

Det är ovärderligt. Jag kommer aldrig att glömma. ♥

Behöver bara en bild att beskriva det med. Thailand julen 2008. Brun, sol, värme, hoppa i vattenbrynet, rosa, ett leende på läpparna och skratt i halsen.

Kom på en kul sak. Fick en fin fin komplimang(er) i Strömstad på Midsommar. En bekant från förr som jag stötte på sa typ tre gånger att jag hade otroligt vackra ögon under si sådär fem-tio minuter. Alltid kul att höra! :) Weey liksom! Man ska spara på fina ord och plocka fram dem när man behöver det - hett tips!

Jag måste säga att jag är riktigt glad och livet känns uppåt! Jobbar andra dagen idag och det känns riktigt bra. Det är ju ganska lugnt på telefonen och solen skiner där ute. Började morgonen med en kopp kaffe (gammal tradition sen jag började jobba här, så mysigt att vakna upp med lite gott kaffe sådär kl 8 på morgonen...) och säga "hej hej" till de inrammlande kollegorna. De tycker jag är brun också vilket uppskattas ^^

Solen skiner där ute och jag sitter inne, men jag klagar inte för det. Pengar behövs! "Emma-kreditkort" måste klippa sitt kreditkort om jag säger så. Mamma nämnde eventuell båttur efter jobbet, ut och lägga sig på nån klippa direkt när vi kommer hem och sen grilla nåt till middag. Låter ju inte alls dumt tycker jag!

Annars då? Igår saknade jag Sofie och Amanda massor! Vi umgicks ju varje dag antingen i skolan men också en hel del på fritiden, typ åkte in till stan, fikade, shoppade, boxades - allt! Jag lärde verkligen känna dem och de var alltid där för mig! Riktiga vänner blev vi allt. Så igårkväll saknade jag dem riktigt mycket, blev nästan lite tårögd... Att de ska bo så himla långt bort! Men nån gång i höst måste vi absolut ses! Vem vet, jag kanske börjar plugga i Gbg vad det lider?! :) Och det går inte att sätta ord på hur många minnen vi har tillsammans!

Miss you ♥

Min lilla boost där i bilen är som bortblåst.

Edit: Jag lyckades boosta upp mig igen! :D

Man är allt lite upptagen när man precis kommit hem efter sex månader i England. Men tacka gud för det! Kul att folk har saknat en liksom. Tacksam ska man va ;) Idag träffade jag Loijs, vi drog in till Liiidingö Centrum för att kolla runt och sen fika! Det var så mysigt att träffa Loijs igen, känns som senast igår och det är ju ett inte så dumt tecken :) Men uppdaterade oss fick vi allt göra!

Uppmärksammade idag att kaffet här är så starkt, min latte var inte direkt len. Iofs kan det ha mycket att göra med att kaffet i England är ganska klent... Efter vår fika (älskar att jag kan få använda uttrycket fika igen! Sagt det förr? Kan jag tänka mig.) åkte jag in till stan för att lämna in min mobil på lagning. Suck. "Bara" fjärde gången nu! Igår fick jag upp ett meddelande på mobilen "Använd inte telefonen. Kontakta Sony Ericsson Call Centre". Hjälp liksom. Aja, nu har jag lämnat in den och hoppas på det bästa; att jag ska få en ny mobil. Hoppas, hoppas. För tydligen ska man inte bara lämna in den på lagning tre gånger, utan man ska lämna in den för samma fel alla tre gånger. Gaah. Blir tokig på att det ska vara olika bud varje gång. Men men, om Sony Ericsson tycker att det är okej att jag får en ny istället så får jag det. Hoppas, hoppas.

Nja, vad ska jag göra nu då? Fortsätta med "projekt packa upp" antar jag. Men först ska jag vila mig lite här med datorn på magen. Livet är najs.

Jag kan verkligen bli fängslad av vackra och fina bilder. Inte bara bilder med ett "trevligt" motiv utan bilder med allt. De bilder som får en att känna vad de känner, en bild som kan förklara allt men ändå lämnar en frågvis, en bild som får en att rysa och vilja bli ett med bilden. Det finns många bilder som kan summera vad jag själv vill ha en vacker dag. Kanske något åt det här hållet: