Jo visst är jag hungrig. Men det är nog inte det heller...

Ska jag lägga av att skriva ner mina teorier? Mm. Det hade nog varit på sin plats. Men jag blir tokig! Vill veta vad tusan det är jag har glömt... Eller inte vet om - än (?).

So long...

/emma.

Att jag har shopping-abstinens? Kan det vara så "enkelt"? Houston, I think we got a problem...

Haha! Oroa er inte Jag tror nog det är lite djupare än så... Det där jag inte kan komma på! Störande...

Jag har "drabbats" av en känsla som jag inte kan sätta fingret på. Det är något som gnager lite i det omedvetna och jag kan inte för mitt liv komma på vad det kan vara. Jag tror inte det är något negativt men kanske inte heller helt positivt, som om något jag missat eller något jag glömt... Så otroligt störande att inte komma på det. Det är något jag missar! Något jag vet att jag vill skriva om eller prata med någon om, något som har att göra med mig och mitt liv. Något jag vill göra? Vad kan det vara... Det är något jag missar. Please tell me!

Jajamensan, jag ska minsann plugga upp både Engelska A och B i höst har jag tänkt. Tänkte att eftersom jag varit i England ett halvår passar det ju ypperligt att fixa till betygen när man har möjlighet. Planen är att tenta upp betygen till minst VG (hade G innan). Ska dit i nästa vecka och hämta anmälningsblanketter, listan på vad jag ska läsa för böcker  osv. Weho! Ännu ett steg i rätt riktning! :)

Happy, happy.

Jag är alltid där det vet du. Du behöver bara säga ett ord och jag är där. Alltid. No matter what.

Älskar dig.

Eftersom jag svarar i telefon hela dagarna på jobbet (något mindre nu sommartid) undviker jag helst att svara i den hemma. Jag har fått erfara att det sällan är till mig ändå och när man av misstag svarar "Välkommen till Rahmqvistkoncernen" är det inte lika roligt. Inte heller om man slår nollan först för att komma ut på linjen eller när man ska ge telefonen till någon annan i huset och säger "då kopplar jag dig". Men att prata med någon man inte patat med på länge, som man bestämmer "telefon-dejt" med av en tillfällighet är ju riktigt trevligt. Det är då man kommer på hur man saknar att prata i telefon lite längre än vanligt, med någon man inte träffat på ett tag...

Jag kommer ihåg när man var yngre och pratade i flera timmar med sina bästisar eller med killen man var så kär i, så länge att hela familjen fick lida. Mitt rekord att snacka i telefon med någon ligger nog på nio timmar faktiskt - vad fan snackade vi om? - och det fick ju inte direkt mamma på toppenhumör... Man gjorde mycket knäppt när man gick i nian säger jag bara. Men visst är det lite mysigt ändå? Ja, kanske inte att snacka i nio timmar i sträck med en och samma person... Men att ringa någon man inte pratat med på ett tag, eller träffar till vardags, så man kan snacka om vad som hänt under en längre tid, uppdatera och bara snacka om inget viktigt sådär.

Det händer alltför sällan just nu, man har inte riktigt tid eller ork, alla har olika tider och scheman så det sällan stämmer överrens med ens egna planer, men när det väl händer blir man påmind och kan inte låta bli att tycka det är fint.

Så ring igen!

Blev alldeles nyss taggad på den här bilden på Facebook från när jag var på Grönalund med två kollegor. Visst ser jag fantastiskt glad och lycklig ut. Älskar den! Dumt att min hand skulle komma och förstöra lite, men vadå man är ju rörlig ;) Eller kan man photoshopa bort den Emil?

Jag måste faktiskt säga att det är så. Kanske inte varje dag och vart eviga minut, men helheten är den samma - fantastiskt. Livet är fantastiskt.

Det känns liksom som att jag är på väg någonstans nu, jag står inte still och trampar på samma ställe längre - jag är på g! Att ha jobbat i snart tre år (med sex månaders avdrag för Brighton) på samma arbetsplats har gett mig mycket, erfarenhet och mycket personlig utveckling. Men nu är det dags! Och det är en otroligt härlig känsla att veta att jag är i rörelse, att jag går framåt för att lära mig nya saker och så småning om kommer nå ett mål, ett mål jag inte vet vad det är än, ett mål jag kommer känna till lite längre fram på vägen.

Jag "bröt mig loss" i Brighton, när jag insåg att jag minsann kan göra precis vad jag vill och att jag lyckas med det, jag kände mig stolt - med all rätt! När jag väl var där fick jag distans till mitt liv hemma i Sverige och kände mer var jag ville göra, i vilken riktigtning jag ville gå eller i alla fall vad jag inte vill ägna min tid åt. Jag sa upp mig, sökte högskoleutbilningar, möttes av negativa röster som tyckte att det var dumdristigt att säga upp sig utan att ha någon försörjning osv. Röster jag försöker stänga ut så gott jag kan, men visst är det lätt att bli nerdragen av negativa åsikter - de väger ju så mycket mer än de positivia - men faktiskt, jag lyckades/lyckas stänga ute dem ganska bra. För jag ger mig inte och jag vet att allting löser sig. Allting handlar om inställningen och att den är positiv. Man vinner mer på att vara glad och gilla de val man gör i livet än att göra något man inte tycker är kul som man bara blir bitter av. Jag tror rent av "folk" är avundsjuka för att jag vågar, att jag vågar satsa på mig själv och det som intresserar mig. Livet är helt enkelt för kort för att bry sig om vad andra tycker om allting man gör, vem ska leva ditt liv egentligen, du eller någon annan?

Nu är jag här, jag är på väg någonstans. Jag vet inte min slutdestination men jag vet att jag kommer dit en dag och min väg dit kommer bli fantastisk. Jag kommer göra de val som jag vet att jag personligen kommer vinna mest på - nämligen de val som jag mår bra av och blir glad av.

Det blev en glass till... Om någon hade kommit på mig hade jag nog sett ut som för två somrar sen, så här:

Jag gick in och kollade på antagningsstatistiken för Modevetenskaps-kursen jag ska läsa nu i ett år. Wow säger jag bara. Det var sammanlagt 1080 personer som sökte kursen, 966 pers kom vidare till urvalet och jag är en av 270 som faktiskt ska läsa kursen i höst. Jag är en av de 89 pers som kom in på sitt reslutat på Högskoleprovet - vilken jäkla tur att jag gjorde det i England! Galet ju. Vilken grej att jag kom in på den kursen trots att så många sökte och att resultatet på mitt Högskoleprov inte är direkt strålande (ganska kasst faktiskt)! Wow. Jag är ju fantastiskt grym!

Nu händer det visst grejer här! Idag (eller var det igår?) hade jag 41 unika besökare på bloggen - DET är galet. Hehe. Men riktigt, riktigt kul :) Hoppas ni stannar kvar! :)

Puss!

Edit: Det blev visst 43 besökare allt som allt i fredags - hoho vad kul! :)