Kärlek är mycket, kärlek må vara allt. Kärlek är dofter man förknippar med den man älskar, kärlek är att tänka tillbaka på ett fint minne och inte kunna sluta le. Kärlek är att kunna vara sig själv och trivas tillsammans. Kärlek är att få en oväntad kyss i pannan och fina ord viskade i örat. Kärlek är att veta vilken favoritlåten för stunden är och vad som får ens hjärta att slå fortare. Kärlek är att tänka på samma sak och avsluta varandras meningar. Kärlek är att titta på när någon sover och bli varm i själen. Kärlek är att se till att jag inte fryser och i så fall värma en som bara du kan. Kärlek är att finnas där och veta att man alltid har stöd oavsett vad det gäller. Kärlek är när någon nämner ditt namn och mitt hjärta hoppar över ett slag. Kärlek är att andas i samma takt eller gå med samma fot först i långa trappor. Kärlek är äventyr man vill uppleva tillsammans. Kärlek är är att skratta. Kärlek är att leva. Kärlek är kyssar. Kärlek är allt. Kärlek är fint.

Darling you. I morgon är det fem månader. Känns mycket längre... Hur gick det till innan? Hur klarade jag mig utan dina underbar kyssar? Nu vet jag i alla fall att det är helt omöjligt att klara sig utan dem. Vilket jag heller inte kommer behöva göra. Någonsin. :)

Jag älskar när du kysser mig i tinningen och luktar på mitt hår. Jag älskar när du tar min hand och ser på mig så där speciellt. Jag älskar när du ger mig en jordgubbe utan att jag bett om det. Jag älskar ditt sätt att ta på mig och väva in dina fingrar långt in i mitt hår. Jag älskar att lägga armarna runt dig bakifrån, ställa mig på tå och kyssa din nacke. Jag älskar att du tror på mig och vet att jag kan mer än jag själv tror. Jag älskar att höra dig skratta och se dina ögon le. Jag älskar ditt sätt att kyssa mig och hålla om mig så som bara du kan. Jag älskar att krama dig och försvinna i din famn. Jag älskar att ställa mig på tå och lukta på din hals. Jag älskar alla våra interna skämt, uttryck och ord som bara vi förstår. Jag älskar att jag kan vara mig själv med dig och att jag inte behöver låtsas. Jag älskar så mycket med dig, med oss, och jag skulle kunna hålla på i en evighet. Låt mig säga det så här: Jag älskar dig. ♥

Just nu är det mycket tankar som snurrar runt bakom pannbenet + att jag mår lite illa... Ingen bra kombination. Urk är rätt ord. Framtiden. Gillar inte det ordet. Det är för mycket som står på spel.

Ringde Anna (som kommer imorgon - weii!) för att lätta mitt hjärta och förska få ordning på "saker och ting". Ärligt så är jag nog lite sur på mig själv egentligen. Sur och sur, men irriterad liksom. Svårt att förklara. Nu har "nån" en plan och gjort slag i saken, det är osäkert, men ändå ett steg i den riktningen. Men jag då? Var är jag med i bilden? Har nån tänkt på det? Varför sa du inte det till mig? Okej, det är nu det kommer - jag är lite sné på mig själv. Varför gör inte jag de valen jag egentligen vill göra, utan väntar på att det ska komma från annat håll. Jag blir irriterad för att jag inte tänkte på mig själv först och att jag bara väntar på att någon ska ta beslutet åt mig. Det sårar mig om jag ska vara ärlig. Men jag förstår, jag vill inte säga något om det, eller stå i vägen. För omvänt vill jag inte att någon ska "stå i vägen" för mig och det jag vill uträtta här i världen. Men ändå är det så. Jag gör det till det, ingen annan har sagt något om det eller beter sig som om jag inte får göra vad jag vill eller göra mina val. Kruxet är att det är JAG som gör det till det. Gaah. It don't make sense. Det svider. Är det här sista ordet och sen är det inget mer? Det är ju det jag inte vill. Det svider och det gör ont. Fan. Varför ska jag göra det så komplicerat för mig själv?


Jaha. Då blev det en dikt mitt i allt också. Nej. Jag ska släppa detta för en stund nu. Jag kan verkligen få till de mest galna takar när jag väl kommer igång. Men känner jag som jag gör, är det väl inget att förneka? Tänk på mig då! Jag tänker ju på dig... Men nu ska jag sluta med det, i alla fall när det gäller framtiden. Jag kan inte hålla på så här. Fan, Emma. Du är smartare än så. Och det är det som irriterar mest, att jag borde veta bättre. Jag vet vad som är bäst för mig och ändå gör jag något annat. Nu är det dags. Kugghjulen i huvet jobbar för fullt och en plan håller på att arbetas fram.

Det var på tiden!

/emma.