Åh, jag har fjärilar i magen! Men så är det varje gång, innan jag ska träffa dig. Fast det behöver du inte veta om... Inte än på ett tag i alla fall. Just nu är det små, lätta och söta fjärilar, för det är fortfarande långt kvar av dagen. Många timmar att slå hål på, men jag har ju fullt upp så det blir inga som helst problem!

Senare har jag gigantiska bamse-stora fjärilar i magen, som liknar papegojor, med skrikiga färger och som lever runt. Men det är väl det som är tjusningen. Som att åka karuseller som går fort, man skriker och skrattar och kan inte kontrollera det som kittlar. Man vill att den känslan ska fortsätta och aldrig ta slut, men även karuseller tar slut. Och då menar jag inte att det kittliga pirret kommer försvinna, det gör det nog aldrig, men man kommer längta efter det och veta var man ska söka efter pirret. Skulle pirret alltid infinna sig skulle man nog tröttna på det tillslut och inte känna att det är så speciellt. Och det får ju bara inte hända!

Så snart vankas pirr och skratt, men först ska jag gå för dagen.
/emma