Från rus till brus, vad nu det är för skillnad... Konstigt nog känner jag inget, men samtidigt allt. Passar det hel-Svenska ordet lagom bra? Mitt emellan två saker, som är antingen för mycket åt det ena hållet eller för långt bort från det andra.

För ett tag sen, söndags kanske, kände jag flytet och var mitt i det. Nu har jag slutat flyta och jag står stilla mitt i strömmen och ser vad den för allting i min omgivning. Men varför rör inte jag på mig? Jag ser all denna rörelse, som kanske inte alltid rör sig åt det håll jag vill, och ändå visar jag ingen som helst sinnesrörelse. Jag ser utan att se, iaktar utan att uppfatta, känner utan verkligen känna och just nu gör det mig inget. Eller jo, visst gör det något! Det är mitt intellekt som har ställt in sig på att inte vilja känna, jag har stängt av och det är ganska läskigt egentligen.

Hur tar jag mig ur detta "ingenting", detta mellanläge, detta lagom? Vill ta ett steg åt ja eller nej, bra eller dåligt, glad eller ledsen. Så snart som möjligt för detta lagom är överskattat.

Godnatt