Kollade på Du är vad du äter i torsdags, tycker det är väldigt bra program. Anna Skipper som håller programmet är jätte bra och får en verkligen att inse att små fel i matvalen kan bli stora och växer med tiden.Under programmets gång skjuter jag godisskålen längre ifrån mig och känner: Nej nu ska det bli ändring här! Det är dags att börja ett nytt liv, ett nyttigt liv med mycket energi och en lättare kropp!

Men varför sker det inte en förändring då? Samma kväll jag sett programmet är jag peppad till tusen, men några dagar senare har jag glömt det eller tänker: i morgon kan jag börja förändra mig. Sånt kan jag bli så arg på, på mig själv, det är ju bara jag som kan förändra mig och mitt liv, ingen annan. Det är därför man kan bli så irriterad, man har ingen att skylla på och att skylla på sig själv är förjäkligt!

Vad är min anledning att välja om och kanske äta nyttigare än vad jag gör idag? Att jag ska förändras till något jag tycker om. Okej okej, jag tycker om mig själv, kanske en gång i månaden.. Jag vet att jag kan säga "Åh va tjock jag är!" Sanningen är att jag inte är tjock, inte alls egenltigen. Men varför säger jag så då? Om jag hela tiden upprepar att jag är tjock, börjar jag inte tro på det tillslut? Dock så äter jag mer onyttigt och då är det bara att vågen vill visa mer än vad jag vill se. Och det hatar jag! Men varför struntar jag inte i att äta kakor å godis å socker? Varför inte?

Annars är jag nöjd, med mitt utseende inte kroppsvolymen (fast det har nig nog redan fattat). "Suck, hon är ännu en tjej med komplex!" Så kan det kanske vara, men jag tror att de flesta har ett litet komplex som ingen annan ser, eller märker. Man tänker mer på sina egna komplex mer än andras och jag tror igen märker var jag kastar ilskna blickar på min kropp. 

Åter till min vilja eller mina försöka att börja äta nyttigare... Skrev ut Anna Skippers receptbok för hösten, men det räcker inte, det krävs mer än att ha häftet ståendes i bokhyllan... Att de på mitt jobb har kakförådet hos mig i receptionen och att det sedan jag började har serverats tre tårtor är inte till min fördel. Samtliga tårtor var Prinsesstårta (ännu värre!) det är min favorit och min födelsedagstårta. Grejen är att jag aldrig kan föräta mig på saker, dumt nog, så galenskaperna fortsätter!



Men gott är det :) Nu ska jag sticka iväg till mamma på kräftskiva (igen).

Nu är det bara att bestämma sig! Tänker på er! Pusss