Ibland förstår jag mig inte på mig själv, fast när gör man det ordentligt? Jag vet inte ens om jag kommer bli smartare av att skriva ned det... Vi får se.

Var ute på stan igår och dansade, festade och hade kul med kompisarna. Det var premiär för mig att gå ut i Sthlm, så förväntan var hög. Dansgolvet blev snabbt fullt och snart hade man inte mycket plats att göra sina dans- moves på, men spelas det en bra låt är det bara att knö (bohuslänska för trängas) och försöka svänga lite med kroppen i alla fall. Klockan tickade iväg och det blev lite segt att stå mitt i smeten på dansgolvet. En känsla kom närmare, en känsla som jag har lyckats undvika att känna, hitills. Ja, jag vet jag är lite väl mycket fixerad vi det här, det är inte så allvarligt, folk överlever värre. Men för mig så tog det skruv i går kväll (eller ska jag säga i morse).

Jag blev väldigt medveten om att jag är singel nu och jag kände mig ensamare än någonsin. Okej, tog kanske i lite mycket där. Men just då, i den stunden hade jag ingen att komma hem till, eller skicka ett sms till. Sen dess har jag tänkt på det här och va fan, jag ska väl inte vara så här, att jag blir deppig för att det är som det är just nu. Jag borde skärpa mig eller nåt, det här är ju bara början och min "dröm prins" finns. Det är jag helt hundra på, om inte en så kanske flera! :)

Men hur kontrollerar man denna känsla? Jag vill inte känna den, det gör ont. Har klarat mig tills igår kväll och nu helt plötsligt gick det upp för mig. Ska jag aldrig mer kunna gå ut och dansa, för att jag kanske börja känna så? Så kan man inte tänka! Jag är abslout inte "ute efter" vem som helst, det kanske lät fel. När man går ut dansar många, man kanse träffar någon eller så har man redan någon. Det är den känslan att veta att det finns nån, jag vill inte ha något tillfälligt, jag vill ha mer, men ikväll blev jag medveten om att jag vill ha något jag för tillfället inte har.

Jag vill släppa det och rycka upp mig, och jag vet att jag ältar. Är jag otålig? Vad ska jag lära mig av det här, massvis antagligen! Det är bara jag som kan påverka hur låg jag vill känna mig, så här är det just nu, face it! Äh.. Säg den som blev klokare av det här?! Kan vara skönt att skriva ned sånt här ibland, för att kunna släppa det lite och kanske få lite distans. Vi får se.

Kram