Nja, nu hade jag ju inte nagellack på min franska manikyr. Men jag blev totalt irriterad på mina naglar igår kväll, de växte dubbelt så fort när jag var utomlands och ja, det kom in lite sand mellan min nagel och gelén... I alla fall, jag lackade stenhårt (som man säger i Stockholm). Hämtade saxen i badrummet och gick loss på mina naglar. Det kenpiga är att gelén sitter som berget och det tar flera timmar att fila ner, bända, klippa och ha sig. Phu. Det som fanns kvar under är mina engna, något sköra naglar. "Trevligt att ses igen" liksom, det var ett bra tag sen jag såg dem om man säger så. Väldigt ovant och nu skriver jag på tangentbordet utan "klick-klirr-klapper", jag nuddar tangenterna med fingertopparna! De ni!

Men, jag säger men. Ångrar jag mig då? Ett stund, efter att ha massakerat två naglar, känner jag en viss tvivel krypa över mig. Det är ju en del pengar jag förstör, eftersom nästa gång måste jag göra om alla naglar och smakar det så kostar det. Fast, vadå en paus är nog alltid nyttigt, så jag inte helt fastnar i denna lyxvana... (Andas lugnt, in och ut...) Efter ett tag med fejk-naglarna så blir man lite "hemma blind", man ser dem liksom inte, andra gör det och säger kanske "Åhh va fina" Sen när man får höra "Du älskade ju dina naglar Emma!" Fylls man av en del "åhhh NO!" - känslor. Men nej det är nog rätt, eller? Get over it Emma!

Om detta blogginlägg skulle man kunna säga: "Intresseklubben antecknar!"