Stopp och belägg, jag är inte kär på det sättet. Nej, för hör här: 1. Det är ingen person, 2. Det är inte djur (ve och fasa) 3. Det är inte ett klädesplagg 4. Nepp, inga skor heller (fast förresten...) 5. Äh, nu säger jag det! Det är en bok! Jag vet, jag är en liten bokmal när jag lägger den sidan till! Shit, man kan ju bli skrämd av värre, men ja, lets face it - jag är (för tillfället) fast! När jag väl lägger vantarna på en bok med potential så "grottar jag ned mig" ganska lätt, det enda jag tänker på är "läsa" och ser varje paus i vardagen som en möjlighet till att just läsa. För länge sen när jag var inne i en perod när jag gick från bok till bok, kanske 1an på gymnasiet (jag vet lääänge sen;) och mamma undrade om jag var deprimerad. "Det är inte normalt att läsa så mycket, du flyr från verkligheten - Emma du måste lida av depression!" Sicken mamma va?! Haha! Nej, jag va inte deppig och ja, jag gillar att "fly" in i böckernas värld, eller i alla fall just den boken jag för tillfället läser...

Igår köpte jag 4 böcker till priset av 3 (måste bara poängtera faktumet att jag tjänade på det), började läsa på boken som var mest rosa och som hade ett hjärta på sig, nämligen Middag med mr latte i hopp om att den skulle stilla min förtjusning för kärlek, skratt och ja, allt det man kan hoppas på av en rosa bok. Men, hallå? Vilken besvikelse. Den var skriven som en dagbok, en dagbok en tjej/kvinna/whatever skrivit under ett år eller så, INGA detaljer, inga ömhetsbevis, det "snuskigaste" som skrivs är typ "han nuddade i förbifarten min arm" och inte ett snack om en puss. *suck* Okej, jag vet man ska läsa halva boken innan man dissar den, men jag orkade inte med sånt tjaffs. Jag ville ju åt alla känslorna vissa böcker kan förmedla. Jag valde istället boken P.S. Jag älskar dig av Cecilia Ahern och ja, jag älskar den! Läste en del påvägen till Ö-hälsan och sen på tillbakavägen, började asgarva och hela tågvagnen vände sig om. Ooops! Men det var ju så förbaskat roligt! Sånna böcker kan man inte få nog av! De böcker som får en att skratta högt och som man försvinner in i och inte tänker på var man skrattar högt. Det var samma med boken jag hade med till Zakynthos, Mina hemligheter av Sophie Kinsella, jag satt och skrattade ihjäl mig hela tiden: på stranden, på hotellrummet, helst på restaurangen - men det kunde ju vara lite asocialt... När denna boken tar slut, vill inte ens tänka tanken, hoppas jag att den andra boken jag köpte av samma författare är lika bra och rolig! Jaa! I cant wait!