Min söta kompis Sara i Göteborg, vi som gick i samma klass genom gymnasiet, heter just Sara Sweet i min telefonbok. Hon har hetat det i min mobil i några år nu, nästan hela tiden från att vi lärde känna varandra. Igår ringde jag henne för att höra hur läget var på västkusten och vi pratade en liten stund. Hon ska börja plugga på måndag och senare i nästa veckan ska hon få sitt schema för läsåret och då ska vi boka in första bästa helg för mig att åka och hälsa på! Ska verkligen bli jätte kul! Jag saknar ju min tjej!

Fick en liten flash-back om när Sara och jag träffades första gången:

Jag hade bott i Sthlm på Lidingö ett år i nian och var relativt ny i stan när jag skulle börja 1an på Strömstad gymnasium. Jag hade gamla kompisar sedan de åren när jag bott där tidigare, men de var inte så övertygade om att de skulle ta hand om mig som jag var att se ett bekant ansikte första dagen. Hur som helst så klarade jag mig och hamnade i en klass där jag kände igen många. Några var däremot nya, från andra kommuner i närheten av Strömstad, en av dem var Sara. Vi började prata ganska snart och när första dagen var slut babblade vi på som värsta kompisarna. Jag höjde på ögonbrynet när hon sa att hon trodde jag vara en fotbollstjej och plugghäst - tänk så fel man kan ha. Men hon förstod ganska snart att läget inte var så och sedan den första dagen i skolan har vi umgåtts genom hela gymnasietiden. Vi har haft "sleepovers" och pratat om allt mellan himel och jord, killar - jo man kan ju börja undra hur de fungerar egentligen, shoppat hål i plånboken tillsammans, skämt ut oss på fyllan och gjort många saker man kan vara mindre stolt över, men desto fler saker att glädjas och vara stolt över! Nu bor vi på varsin sida av landet men ändå är det alltid lika lätt att prata med varandra som när vi sågs varje dag. Vi plockar upp tråden där vi slutade sist och jag vet att jag alltid kommer att ha en kompis i Sara Sweet, och hon kommer alltid att ha mig, EmmaPemma.


/emma.