En annan sak. Här är en fin bild på min lillasyster yster Maja. Detta var i slutet av sommaren när jag kom till Sthlm, när jag flyttade hit. Träffade Maja idag när jag var påväg till jobbet, hon skulle hoppa på tåget så vi sa hej och kram innan vi gick åt olika håll. Det var trots allt nästan tre år sen vi träffades så ofta som vi gör nu... Och det gäller alla, min bror Emil, Mamma och släkten. Att jag har bott och nästan var påväg att stanna kvar i Strömstad känns väldigt långt borta. Hur skulle jag stå ut med det på en skala? Snacka om att inte leva sitt eget liv, eller det liv man vill leva. Undar hur länge det dröjt innan jag ångrade det valet i så fall... Nu ska jag inte tänka på det, utan glädjas åt att jag är här igen! Vad som blir nästa stopp på vägen vet man aldrig och det ska bli spännande att ta reda på det!

Många kramar till er/emma