Okej, jag kom just underfun med att jag är en typ som "slingrar" mig, från att ge raka svar till att säga vad jag vekligen vill. Vad är jag rädd för? Att jag ändå inte kommer få som jag vill om jag säger vad jag vill ha, eller att man ska tycka mindre bra om mig om jag säger som jag känner? Men hallå, varför ska man ödsla tid på att försöka få någon annan att fatta vad jag tänker eller att det blir missförstånd som leder till större skandaler än vad det blivit om man sa sitt från början? Det är ju bara jag som får dra bagaget av mitt försök att vara mitt emellan, lagom och neutral. Det är jag som tänker på det, inte du, för du vet inte vad jag egentligen ville ha sagt. Och hur skulle du kunna veta det, du är väl ingen tankeläsare eller? Speek up.

Men Reglerna då? Vad händer med dem... Slänga dem i väggen ännu en gång och se, men ja hur gick det sist? Inte bra - nehä, sitt då vackert och vänta, var okomplicerad och lätt att vara med. OKEJ. Visserligen kan man hitta på nåt roligare än att "sitta vackert och vänta", träna kanske? Ja.

Nåt mitt emellan puss och kram, något som är lagom

/en mycket speciell sak