Lugn som en filbunke?
Just nu har jag väldigt mycket energi och använder verkligen mina dagar, både på jobbet och på fritiden. Jag träffar kompisar, tränar, fikar, springer hit och dit - jobbar så klart, större delen av min tid... Jag är pigg och ganska glad, eller jo det är bra. Vissa saker kan förvirra, men det är väl alltid nåt. Trots min energi så orkar jag inte riktigt med vissa saker och jag känner att jag måste varva ned. Lägga energin på "rätt" saker... Känner dåligt samvete över vissa saker som bara ligger och får mer och mer damm på sig och vissa samtal man kanske borde ta sig tid att ringa. Men när jag väl kommer hem efter jobb och övriga aktiviteter är det sent och jag har egentlingen inte haft någon "egen" tid på länge. Då är det extra skönt att få lägga sig på sängen, sova, läsa, lyssna på musik, fundera eller något annat som kan kan klassa som egen tid.
Men den gnagande känslan av alla måsten finns hela tiden med i bilden. Jag orkar inte. Är det dags att jag accepterar den känslan och bara inte orkar (för en gång skull)? Hur mycket ska engagera sig i att hinna med allt? Just nu orkar jag inte, så därför ska jag strunta i det?! Klarar jag det, att koppla bort ångesten över vad "alla ska tycka"?
Detta är egentligen en perfekt månad och årstid att bry sig om sig själv och vad man verkligen orkar med. Det börjar bli ljusare, det har äntligen kommit snö på marken och det fortsätter falla lätta snö flingor dag som natt. Det är kallt, men otroligt klart och friskt. Det är stilla och det är vackert - vitt. Är inte det en perfekt miljö att lyssna på vad man verkligen vill och orkar? Att det är ljust och klart ute måste vara perfekt för att få det lika ljust och klart inne.
Så, ta inte illa upp. Emma måste samla sin energi för att hinna med sig själv. Jag finns här, alltid, och du tar inte min tid om du känner för att ringa eller hitta på någon. (Vem du än är.) Det är jag som måste kolla i min "personliga kalender" innan jag lovar något jag inte riktigt kan hålla. För min egen skull och ork.
En perfekt start på det nya året, att samla energi som kommer räcka hela livet.
/emma.
Men den gnagande känslan av alla måsten finns hela tiden med i bilden. Jag orkar inte. Är det dags att jag accepterar den känslan och bara inte orkar (för en gång skull)? Hur mycket ska engagera sig i att hinna med allt? Just nu orkar jag inte, så därför ska jag strunta i det?! Klarar jag det, att koppla bort ångesten över vad "alla ska tycka"?
Detta är egentligen en perfekt månad och årstid att bry sig om sig själv och vad man verkligen orkar med. Det börjar bli ljusare, det har äntligen kommit snö på marken och det fortsätter falla lätta snö flingor dag som natt. Det är kallt, men otroligt klart och friskt. Det är stilla och det är vackert - vitt. Är inte det en perfekt miljö att lyssna på vad man verkligen vill och orkar? Att det är ljust och klart ute måste vara perfekt för att få det lika ljust och klart inne.
Så, ta inte illa upp. Emma måste samla sin energi för att hinna med sig själv. Jag finns här, alltid, och du tar inte min tid om du känner för att ringa eller hitta på någon. (Vem du än är.) Det är jag som måste kolla i min "personliga kalender" innan jag lovar något jag inte riktigt kan hålla. För min egen skull och ork.
En perfekt start på det nya året, att samla energi som kommer räcka hela livet.
/emma.
Fina kommentarer
Trackback