Jag trodde verkligen inte det här. När jag fick svar på min fråga fattade jag ingenting. Vaddå? Va? Hallå? Vad i helvete? Varför? Men det är ditt val och nu har jag gjort mitt.

Jag gjorde det du kanske inte väntat dig, men jag är starkare än så och det känns sköt att jag gjorde det som är värdigt mig (och alla andra för den delen). För varför ska jag gå med på en halvdan lösning, en kompromiss, som inte är värdigt mig på nåt sätt. Ganska dålig ursäkt från din sida också, vadå krav och en stämpel? Det blir ju precis det man gör det till! Det är allt eller inget och det där mitt emellan kanske smakar sött till en början, men tillslut kommer det att bli svårare och svårare att ta sig ur något så destruktivt. Och det är därför jag har valt bort detta och gått medan det fanns möjlighet till det. För att fortsätta att följa ogemensamma kompromisser gör mig bara arg och jag kommer aldrig få det jag vill ha. 

Vad hade du egentligen trott om mig och jag var villig att följa dina krav och dina lösningar? Att jag gör "vad som helst" för att få vara nära dig? Vilken mesig tjej som inte kan stå för vad hon tycker och gör något under sin värdighet, bara för att annat inte är möjligt. Och ja, jag är stolt för att jag har tagit avstånd från denna "lösning", som inte hade tagit mig längre än ner på botten (botten av ingenting).

Det är din förlust inte min och du anar inte vad du missar. Det du erbjuder är inte nog, inte nu och inte sen.

/så mycket mer än så.