Jag måste säga att jag är ganska kluven. Eller ja, jag vet ju vad jag inte vill och det är ju alltid en början. Som jag skrev i min dikt Prinsar och Prinsessor "På hur många baler ska jag dansa?" stämmer ganska bra. Jag byter ut ordet bal mot dejting för att det ska bli lättare att förstå. Nu har jag inte dejtat så mycket och vad är egentligen mycket? Somliga kanske klassar 10 dejter som mycket och andra kanske tycker 30 dejter är lite i underkant. Hur som helst, dejting ska vara kul och man får chans att lära känna nya människor. När jag tänker efter har jag kanske inte dejtat så som man "ska", för hur mycket har jag lärt känna killen jag dejtat? Ibland kan man ju träffa någon och inte tycka att det är ens i närheten av en dejt, men den andra personen då? Han kanske tycker det är en dejt och lägger massa energi på det medans jag bara flyter med och har en kul stund.

Nu blev det mycket olika saker på en gång, meningar som innehåller ordet dejt ganska mycket, så det kanske är på det jag ska fokusera? Jag är faktiskt lite less på att dejta - även fast jag kanske inte riktigt gjort det - men det är kanske singel jag är less på att vara? Jo, men varför är jag det då? Är det för att jag känner mig ensam? I så fall kanske det inte är det smartaste att bara ihop med någon för att känna mig mindre ensam. Men det vet jag inte riktigt? I vissa situationer vill jag vara singel och i andra vill jag vara en del av en duo. Den senare situationen kanske uppstår oftare. För i det långa loppet är det väl "meningen" att hitta sin andra hälft. Fasen va mycket klyshor jag blandar in här.

Vissa personer som man träffat/dejtat/jag-vet-inte-vad känner man på en gång att man kanske vill träffa igen eller vara tillsammans med, andra "neeej kanske inte var så rätt ändå". Detta kan man inse olika fort men oftast med en gång. Man orkar kanske inte alltid ta tag i att antingen bryta eller ta reda på om den andra personen vill samma. Om man vill bryta kan man ju alltid försöka få det att rinna ut i sanden, kanske blocka från msn. (Jag har blockad 25 pers på min msn, vissa var pervon som frågade om jag hade cam.) Men det är ganska taskigt att göra så, jag hade inte gillat att den varianten blivit utövad på mig. Sen har jag ju frågat några (två) gånger "är vi ihop nu?" och fått kalla handen. Grrr. Det gillas inte och varit ganska knäckande. Nu drar jag mig från att fråga det och försöka att inte bry mig, men egentligen bryr jag mig ju. Jag vill för min egen skull veta vad som händer men vill samtidigt inte veta om jag inte får det svar jag vill ha. Ganska knäckande. Så nu undrar jag: "Kan det här bli något eller ska jag hoppa av tåget innan det har hunnit få upp farten?"

Jag gillar inte dejting - det ger inga garantier. Får nog börja fråga chans istället.

/emma.