Helgen har passerat i ett himla fart och just nu sitter jag och fösöker greppa situationen. Vad har jag varit med om egentligen. Om jag tänker på det måste jag bara le, det går inte att stoppa mitt leende idag och jag tror inte att något skulle kunna sänka mitt humör. (Nu sken solen in genom fönstret!)

Min mobil blev bortglömd och kvar i Uppsala, jag kommer alltså inte att finnas där om du försöker ringa eller skicka ett sms... Eller föresten du kan ju alltid skicka ett sms så får jag det sen när jag får tillbaka min kära ägodel. Får den tillbaka tack vare posten :) Även fast jag är helstressad och känner mig halv utan min mobil så känns det också ganska skönt att inte ha den. Inte kolla den hela tiden, eller bli nådd hela tiden. Men det är ovanligt, även fast jag sagt till några att den befinner sig på annan ort så har de försökt ringa i alla fall :) Skönt skönt...

Men ja, jag känner mig lite "borta", lite små "knäpp" efter helgen, tänker liksom inte riktigt på det jag engetligen ska. Eller jo det är klart jag tänker och jag är ju med hela tiden, men det sker en liten fördröjning. Allt detta på ett bra sätt, ett mycket bra sätt. Som sagt, jag bara ler hela tiden! Nästan som att vara lite berusad, man reagerar aningens senare än normalt och man har aldrig långt ifrån skrattet. Härligt härligt, kan till och med säga ordet underbart tre gånger i samma mening. Över-positiv och glad? Jo det kan jag nog hålla med om. Allt går som en dans! En dans på rosor, by the way så har jag bra skor på mig så jag sticker mig inte på några taggar!

Så jag känner mig som sagt lite bakom, men ändå fullkommligt närvarande. Alldelses alldeles underbart, och ja. Vet inte vad jag ska säga mer. Förutom att det snart svämmar över.

Massor med brus och bubbel!/emma