Igår var jag hos mamma en sväng på eftermiddagen och åt god mat, samt tårta för att fira morsdag. Mormor var också där. Hon ska hjälpa mamma att packa det sista i lägenheten innana flytten på torsdag. Tårtan var jätte god och en fin avslutning på dagen (där rök det träningspasset)! I samband med flytten håller min syster på att slänga massa saker som leksaker, gamla böcker och sånt. Så precis innan jag skulle gå hem igår kväll såg jag papperskorgen där hon slängt massa saker och där låg mina gamla leksaker! Hittade massa små saker, som hästhinder och massa små tallrikar, bestick, brödrost och muffins(plast) till mitt My Little Ponny kök som jag fick en julafton för länge sedan. Och när det gick upp för mig att syrran slängt det och säkert mycket annat blev jag ganska ledsen, att hon slängt mina saker som jag kanske ville spara! Det är väl grejen med att vara äldst, småsyskonen ska ärva det mesta, så det var ju inte helt allting. Jag fällde faktikst en tår eller två. "Jag vill vara barn igen" sa jag. "och leka med mitt kök och baka muffins i My Little Ponny -ugnen, läsa saga och greja med mina Barbies".

Barn kommer jag inte bli igen, men man kan ju alltid hålla barnet inom sig vid liv och ta fram de egenskaperna då och då, när man känner att man riktigt behöver det. Även om det ibland känns väldigt långt borta och att det inte alls passar sig att vara barnslig eller ha en stor längtan att krypa upp i mammas knä, kan det vara skönt att veta att barnasinnet finns där inne, någonstans.

***

"Undrar var mitt Barbiehus har tagit vägen?"