Nej, det är jag väl inte. Nej det hoppas jag inte! Okej, jag är inte det :) Men igår kväll hade jag tydligen ett "distanstagande sätt" (om det nu finns ett sånt ord) eller vad man ska kalla det. Det var mamma som kommenterade det, hon sa saker som: "men Emma, berätta hur är det? Varför sitter du så långt bort i soffan? Tar du avståd från mig?" :) Okej, lite av det hon sa var väl på skämt! Men jag kände mig lite "utanför mig själv" om man kan säga så, jag reagerade inte riktig och om jag gjorde det sa jag något lite smått surt, (som när mamma frågade för femtio-elfte gången vad som hände i Desperate housewives, också kallat DH). "Jag VET inte MAMMA!" (grr) Fast det är ju alltid så jag svarar när hon frågar nåt sånt om tv-program och filmer, så det kanskte inte är ett bra exempel...

Haha, summan av kademumman är att jag inte riktigt försod mig på vad jag gjorde igår... :) Utom i vissa kortare stunder. Aja, varför jag nu skulle säga det. Men mamma: Det är bra med mig och ja, jag tycker fortfarande om dig (kan till och med ta i och säga I love you) och vi ska prata massor (någongång?) i helgen! Ska inte bara snacka om det du tycker jag har hakat upp mig på. Men hallå? Får man inte haka upp sig ibland då?

Kort och gott: Ha en strålande eftermiddag och kväll! Jag ska åka in till stan och se Spindelmannen 3 med en kompis! Nice stuf.

Pusss/emma