Just nu tittar jag utan att se, hör utan att lyssna. Fast nej det vore ju dumt, visst hör jag vad alla säger. Men efter snart 1600 kuvert, som har fått varsin etikett påklistrad, jag har lagt dem i en IT hög och en Ekonomichefs hög. Sen ska två papper ner i varje kuvert och fliken ska vikas och tryckas till (så kuvertet stängs). Har jag sagt att det är olika papper som ska till IT- respekive Ekonomicheferna? Nej, men så är läget.  Detta galenskap har pågått större delen av dagen och jag ser inte slutet än. I morgon får jag nog iväg dem med posten. Nästa tisdag ska 800 till (samma procedure som ovan) skickas ut. Ja, närmare lobotomi än så här kommer jag nog inte idag.

***

Lobotomi nr 2

Jag fick ett mail av pappa, ett svar på dikten jag skrev till honom, jag mailade honom den idag (dikten finns här nedan). Om jag inte känt mig någolunda stark för tillfället hade jag säkert börjat gråta rätt upp och ned. Inte för att han sa nåt argt, utan för att han sa att han också saknar mig och älskar mig. Att något så självklart kan skaka om mig så rejält. För denna situation söker man gärna hjälp för att  få en lobotomi gjord.

***

Puss å kram/the crazy one