Jag ska inte kalla påstå att jag är någon expert eller kanske ens är i närheten av verkligeheten. Correct me if I'm wrong.

Det finns två sorters killar och det är varandras motsvarigheter, i alla fall när det gäller det här. Det finns killar som vet vad de vill ha och de ser till att ta för sig, de bangar inte för att ta första steget. (Ljuset i biosalongen hinner inte ens släckas innan man håller hand t ex) Sen har vi killen som är lite mer tillbakalutad och inte pressar, kanske är han bara mer avslappnad, eller kanske nervös? (Vad vet jag.) Självklart finns det ett mellanting, "mellan killar", men de är nog aningens ovanligare... De finns killar som är lite väl, är kaxig rätt ord? Och det finns såklart killar som är lagom, de vet var gränsen går men tänjer gärna lite på den. Lite i taget så det knappt märks och sen kan man inte förstå hur man hamnade i en situation man inte räknat med. (Nu menar jag hålla handen, puss på kinden m.m. ;).

Men hur ska en kille som skyndar fort och inte sparar något till senare, eller i alla fall tills man har presenterat sig, vet när han ska sakta ned? Visst kan det vara skönt att slippa ta första steget, (ja lite blyg får man väl vara?) men om man inte hunnit få en uppfattning av personen än och man helt enkelt blir ganska överraskad över en oväntad handling. Är man inte intresserad då? Men för tusan, om man träffat en person tre gånger, i det här fallet två av tre gånger på fyllan, förväntar man sig inte att det ska gå så fort fram. Eller? Är det ett "dagen ungdomar"-syndrom, som att one night stands rules osv? Då säger jag hellre att det var "bättre förr", ja kalla mig gammalmodig men hellre det än något jag inte är. Sen har väl mitt eget intresse för personen något att göra med det hela? Om jag vore intresserad skulle jag kanske inte ta illa upp, eller känna mig illa till mods? Kan ligga något i det.

Över till killar som skyndar långsamt. Visst är det skönt med en sådan kille, man tar det som det kommer och man känner sig inte automatiskt inträngd i ett hörn. Samtidigt, om man i det här läget skulle vara intresserad av denna "mindre kaxiga" typ, ligger bollen då på din planhalva? Visserligen finns det en tjusning med att allt inte händer på en gång och i 180, att man inte kan veta när något plötsligt skulle hända. Men återigen, man måste vara lite förtjust i även denna kille för att vilja ta det i den riktningen.

Min kategori Härlig-Och-Lättsam-Date(ing) har visat sig vara svårare än väntat, att hålla sig till alltså. Men det är ju egenligen inte mitt fel. Eller jo, eftersom jag inte säger vad jag vill respektive inte vill. I det här läget är det bättre att dejta en "mindre kaxig" kille (jag kan helt enkelt inte komma på ett ord för dem) då har man en enkel och lättsam inställning till dejten och man är kanske mer sig själv, har trevligt och ja en perfekt H.O.L.D. Sen hamnar man på en dejt med en kille som vet vad han vill ha och man kan inte alls slappna av. Speciellt inte om man inte vet vad man vill själv ens. En mindre perfekt H.O.L.D.

Oj, försök finna någon logik i denna text! Nu kan i alla fall jag släppa detta ämne och åtminstone försöka ha en H.O.L.D. Ha en trevlig dag, vem vet vilken typ av kille (eller tjej? Nja, det tar jag upp någon annan gång.) som dyker upp här näst.

Some, or two kisses
/emma