Just för tillfället är jag ganska nöjd med att bo hemma, det funkar relativt. Jag måste dock plocka ur diskmaskinen ibland (ja jag vet, jag är lat) och sakta men säkert ska jag säkert göra en massa andra saker också. Fnys. Bara det gör att det rycker i jag-vill-flytta-hemifrån-nerven. Det jag har lite svårt att acceptera det faktum att jag måste ta lån, bli ännu mer vuxen, betala räntor, fixa egen hemförsäkring, hemtelefon, tv-licens (betalar någon den?), starta upp mitt matkonto igen, dra ner på rörliga kostnader (shopping - det säger allt) och massa annat. Allt detta för att flytta hemifrån! Visserligen vet jag redan allt det där, men denna gången får jag inga inackorderingsbidrag eller underhåll som när jag gick i skolan i Strömstad, nu ska jag klara mig själv. En annan grej är ju att jag har ganska mycket mer pengar nu än när jag gick i skolan. Grejen med det är att man tydligen börjar man leva efter vad man tjänar och hittar ganska snart "lösningar" på att göra av med pengar. No shit. Det är de där lånen och räntorna som skrämmer mig, att låna typ en mille (läskigt att pengar inte har något värde längre, en miljon är ju "ingenting" idag) innan jag ens är tjugo (34 dagar kvar) och inte ens får gå på systemet än! Jag har ju massor med år på mig att binda upp mig med sånt... Tyvärr finns det inte mycket andra val och en hyresrätt kan man se sig om i stjärnorna efter. Snyft.

Tänkt att ha en fin, ljus lägenhet som är min alldeles egna, med mina saker och min personlighet i atmosfären. Som jag får göra vad jag vill i (det kommer med andra ord bli stökigt fort), laga mat när jag vill (aldrig) och ta hem folk utan att behöva trängas i soffan med resten av familjen. Om man då vänder på det ska jag ju passa på att bo hemma och SPARA (förhoppningsvis) pengar till massa äventyr! Vi får ju snart flytta in i vårt sprillans nya hus! Det är inte fy skam det inte!