Ballongen sprack. Det rann över och jag kunde inte stoppa det. Jag pallar inte mer känns det som. Att fortsätt på det här sättet kommer göra så att det brister igen. Jag vill inte vara svag och ha svaga punkter, jag gillar inte att jag ibland faller handlöst. Visst, jag ställer mig upp igen, men den där stunden när jag faller vill jag helst inte vara med om.

Jag är stark. Men även de starkaste människorna måste få vara svaga ibland, på så sätt blir man väl ännu starkare... Det måste jag få mig själv att förstå. Just nu är jag kanske mer sur än ledsen, blir nog lätt så när det ledsna har passerat. Arg för att jag lät mig själv bli ledsen? Who knows.

Jag är stressad, det är för mycket...