Jag vet, jag vet och jag borde inte säga ett knyst. Men jag har just "fyndat" en lägenhet till ett pris som jag inte förväntat mig (en positiv överraskning alltså) och har precis fixat en f"örhands-visning", eller vad det heter. Jag är nämligen i Sydafrika när den ordinära visningen äger rum, så jag ska kolla på denna lovande lght på måndag kl 17.00 med mamma. Ja, hon är faktiskt förvånandsvärt positiv och snackar om lån, kontantinsatser, banker hit och banker dit osv. Hyran är löjligt låg också! Åh, hoppas den är bra och att det kanske kanske kan vara nåt... Samtidigt har jag precis börjat trivas med att bo hemma (ibland, ytterst sällan dock, typ...) så det kanske kommer bli ensamt? Fast nej... Väldigt nära hem om det skulle vara så :) Den ligger i samma område vi bor nu och när vi flyttar är det bara tio minuter genom skogen och så är man framme vid det nya huset! Men fasen, det nya huset då? Jag kommer känna mig utanför om inte jag får bo där jag med, med resten av familjen, i ett sprillans nytt hus! Vissa kollegor säger "Ja, men va kul Emma!" en annan säger "Jag skulle bo hemma ett tag till om jag var du, i det nya huset!" Men hallå? Mitt privatliv då?!

Attans!


En liten nackdel är att lghten är ganska svårmöblerad, i alla fall vad man kan se på ritningar och bilderna... Rumsavdelare? Sängen som soffa? "Barbord" som köksbord? Kylen och frysen är ju lite konstigt placerad, men var ska den annars stå? *sliter sig i håret och undrar hur det här kommer att gå*

Hur skulle du möblera?

/emma.

P.S. Är klädkammaren stor nog att agera som min första walk in closet? :D (Taget!)

P.S. 2. Om jag ändå ska betala för mig hemma snart kan jag väl lika gärna lägga de tusenlapparna på en egen lägenhet? Make sense... Or does it? I need help!