Huvet är ständigt fullproppat av tankar, ibland betydelsefulla och ibland meningslösa. Just nu har jag inte så mycket att säga kanske, men jag känner ändå att jag har det. Skulle nog vilja prata om det och berätta för någon. Älsklingen kanske... Men han får komma hem först, det blir inte samma sak på telefon. Kanske nån annan. Men det finns inte riktigt "tid" för det där hemma. Synd. För jag måste ju få disskutera och reflektera lite, jag har ju så mycket att tänka på! Prata är ganska skönt ändå. Och ja, som sagt mitt huvud är översvämmat med tankar och de bara väntar på att få göra sig hörda. Kanske att man ska ta upp den där dagboken igen och skriva av sig? Det är så skönt att skriva ner allt för att sen skjuta undan det och tänka på annat. Om man vill komma ihåg det finns det ju nerskrivet!