Nu kom den där frågan upp på tapeten igen, ska jag tatuera mig eller inte? Det var Elina som sa att hon snart ska åka och göra en till i höst och undrade om jag ville följa med. Men jag har ju inte riktigt bestämt mig! Jag vet ju vad jag vill göra, den där fjärilen från ett av mina örhängen och jag vill inte ha den i färg. Ett litet hjärta hade jag också kunnat pränta in, men hur ska jag komma på två ställen att sätta tatueringarna på? Inte i svanken iaf, det gör skitont (massa nerver) och sen har jag hört att man inte kan få ryggmärgsbedövning om man gör en tatuering där... Att skriva en liten textrad som betyder extra mycket hade jag också kunnat tänka mig, frågan är vilka ord man kan stå för och gilla resten av livet. Love kanske? Definitivt Love, det är ett fint ord.

En annan sak är att jag är lite skraj för nålar också... Smärta är ju också en faktor, beror kanske var på kroppen man sätter den. Stället jag i princip alltid tänkt mig är ena skulderbladet, men tänk om jag typ gifter mig en dag i den klänningen jag tänkt mig, då skulle det innebära att den syns ganska bra... Vill jag det? Jag tror inte det och då måste jag placera den någon annan stans, någon stans där huden inte förändras genom åren. Och hur många sånna ställen finns det? Sen finns det ju så mycket extremt fula tatueringar också, vissa förstår man inte alls hur de har tänkte när de gjort det. Hallå liksom? Vill du ha en tecknad kaktus över hela vaden när du är 50? Eller den där döskallen över hela ryggen?

Jag är lite smått besatt av att kolla på Miami Ink när tillfälle ges, där görs det kanske mest fula tatueringar, alltså enorma, med massa hemska gubbar, svarta, färgsprakande, smaklösa, blaffiga osv. men ändå så är det lite ja, kittlande lockande.

Sen det där med identiteten, är jag en snäll flicka eller en bad girl? Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är ;) Tattoo eller inte är alltså frågan.