Jag vet varken var jag ska börja och inte heller var jag ska sluta för den delen. Jag och mamma har ikväll sätt en helt underbar film! Vi såg filmatiseringen av P.S. I Love You/P.S. Jag älskar dig ikväll och kom hem alldeles nyss som i andakt.

Ibörjan av filmen tänkte jag mest på hur boken var och var de ändrat och gjort om handlingen, men när jag väl släppte det kunde jag verkligen njuta av denna härlig film. Det är en film som har allt. Mamma, jag och hela biosalongen skrattade tills vi vek oss dubbla, blev torra i halsen och inte visste var vi skulle ta vägen. Samtidigt som vi njöt av den fina handlingen och undrade vad som skulle hända där näst. Vi grät. Jag kunde inte hejda tårarna och man hörde snyftningar runt om i biosalongen. Det var så vackra ord och de betydde så mycket. Att slutet var lika fint som resten av filmen, men ändå inte förutsägbart, gjorde den till en tolvpoängare, utan tvekan, men det visste jag redan efter två minuter.

En otroligt vacker film. En perfekt dag att se den. En upplevelse att dela med sina närmaste. Jag kan fortfarnade inte andas normalt, utan att känna den där kärleken. Kärleken, sorgen och glädjen. Jag är stum över att man ens kan komma i närheten av att känna så här. Efter den här filmen har jag kommit lite närmare att känna vad kärlek egentligen är. Efter den här filmen vet jag att det är så jag vill känna för resten av mitt liv. Efter den här filmen vet jag på riktigt, att kärlek är allt.

***