Jo, läget är stabilt och lite bättre känner jag mig allt. Ska tillbaka till jobbet imorgon, mitt samvete svider och skaver, trots att jag har varit sjuk och inte bara ledig under denna veckan - jag vet hur mycket jag har att göra. Saker som borde ha gjorts förra veckan... Om man vaknar hela natten av att man hostar eller inte kan svälja för att halsen är för svullen känner man sig inte helt pigg på morgonen. Men imorgon ska jag tillbaka till jobbet, det får bära eller brista!

Träffade Alina idag, på skakiga ben, hamnade vi på ett fik och försökte uppdatera varandra om våra liv. Alltid lika mysigt att träffa dig! Det blir inte ofta, men när det händer så behövs det inte många sekunder innan vi börjar där vi slutade sist. Imorgon bitti åker hon tillbaka norrut, men hennes framtidsplaner tar henne snart tillbaka till västkusten... Åh, västkusten!

Det där med framtiden är en lurig sak och jag har funderat extra mycket över den dessa dagar då jag legat i sängen och yrat. För några klara ögonblick har jag allt haft mellan dimmorna. Vad vill jag göra då? Vad är det meningen att jag "ska" göra? Jag tror på ödet och jag tror på mig, det finns MASSOR som jag kan ta för mig. Frågan är bara vad... Jag tror inte att det finns några hinder på vägen som jag inte kan ta mig över, kanske är det inte så lätt alla gånger att ta sig förbi dem. Men kanske finner man en väg runt hindret, om man letar och försöker riktigt länge. Så möjligheterna finns där, frågan är bara vilken möjlighet jag ska välja och var jag ska börja.

Igår gjorde jag massor med listor, på saker jag vill uppnå med detta år, allt från vad jag vill köpa för "större" saker och att jag ska hitta mitt kall. Passade på att göra en budget för varje månad, dags att bli riktigt vuxen och vettig! Har fixat autogiro så att pengar varje månad förs över till mammas konto. Dags att börja betala hemma och göra rätt för sig, det sved ordentligt ibörjan men nu känns det okej. Rätt ska vara rätt.

Det är mycket som far omkring i mina tankar just nu, ibland vet jag varken ut eller in. Ibland tänker jag "äh det ordnar sig alltid" (klart det gör det!) och ibland får jag panik över att jag måste ordna upp så mycket på en gång. Vad vill JAG? Det borde ju jag om något veta! Snacka om att slå knut på sig själv...

Ska jag våga satsa och klättra högt, med risken att jag kanske tappar greppet och faller? Om jag skaffar mig en säker livlina faller jag kanske inte lika hårt. Synd bara att jag är höjdrädd... Även det är något att övervinna! Så dags att börja klättra, om det så ska ske i höga klackar kommer jag nå mina mål!

/emma.

P.S. Kom och tänka på en dikt jag skrev för ett tag sen som passar in ganska bra här.