Klackar + trappa (med hål i) = katastrof. Vi börjar där så kan du tänka dig...

Jag skulle ta mig en tur ner på lagret och vila mina stackars trumhinnor. De bygger och renoverar fortfarande där uppe på fd. ekonomiavdelningen. Det rivs väggar, sågas i metall, mhz-en går upp way över jetplansoväsen (visste du att barnskrik ligger tvåa på listan över höga ljud, högst upp ligger jetplanen) och det är allmänt svårt att svara i telefonen. Jag är ju receptionist som sagt och telefonen är sällan tyst mer än max två minuter i sträck. Igår var det mer intensiva korta och höga ljud som följde varandra, idag är det mer jämna höga ljud, men som håller i sig i typ timmar. Och det känns som sagt på trumhinnorna! Jag tog mig en ljudfri "promenad" till lagret för att införskaffa några memofix-rullar (en av våra alla produkter). När jag kom till spiraltrappan gjord i metall i ett härligt rutmönster tvekade jag en aning och tog ett djupt andetag. Höll i mig för glatta livet med ena handen, ställde mig mer på tå (som knappt är möjligt i mina heels) för att inte fastna i dessa håligheter på vägen ner... När jag skulle tillbaka var det samma procedur som gällde, men denna gången lyckades jag inte lika bra. Jag fasnar med klacken på sista trappsteget (jag trodde pärsen var klar liksom) och ramlar fram och snett. Haha. Kul, kul. Aj, aj.

Nu sitter jag här med öm ankel och ler och är sådär jäkla trevlig bara jag kan vara.



Edit: Efter en skön paus från oväsendet på ca fem minuter började dem igen, denna gången är det ett ihärdigt skärnade högt ljud... Lovely. Men en glad nyhet är att det är fredag!