Igår kom jag och syrran efter en lång och lite väl invecklad resa fram till Uppsala, staden jag föddes i. Mer än så är det väl inte med denna stad. Nästan hela släkten är bebodd på Uppsalas slätter och de är nöjda med det. Jag själv vet inte om jag någonsin mer kommer bo här permanent...

Hos Farmor & Farfar (F&F) var det som vanligt en fördrink, eller denna gången "förmingel" då det inte fanns sittplatser för alla. Jag tog för mig av söta Rasmus, en fotölj och ett glas påskmust, där satt jag och iakttog skådespelet som utspelades framför mig. Tänk om man vore nio månader igen (som Rasmus) så man inte fattade vad alla babblade om, man hörde bara konstiga ljud som ibland går upp i falsett. Ja tänk om. Jag åt god mat och drack påskmust, fick många kommentarer om att jag inte drack nubbe, öl eller vin. "Men vad vill du ha då Emma?" Grejen var att jag inte alls var sugen på något med en enda ynka procent alkohol i. Visst, hade det stått en rosa pantern, cosmopolitan eller en strawberry daquiri hade det varit en annan femma, men nubbe - nej tack.

Sen drabbades jag utav trisstes utan dess like. Jag sms-trackaserade Dave, fick svar men sen avstannade de med... Då ringde jag upp honom. "Heeej vad gör du? Vad händer sen? Vad händer efter det? Vad tänker du?" osv osv. Jag var verkligen uttråkad och säkert väldigt uttröttande att ha att göra med ;) Sen vände det och kvällen fick ett bra slut. Jag och syrran började snacka med vår älsta farbror och han sa att han kunde köpa väskor till oss när han åker till Hong Kong nästa gång! Vi lyste som solar hela kvällen efter det uttalandet! Redan samma kväll satt Maja och jag och googlade på dyra väskor vi vill ha... Vi ska bara maila honom önskelistan sen så är saken biff :) Vi snackade också om framtiden (för min del) och vilka möjligheter det finns! Jag fick ny energi och nytt hopp om att framtiden har massor att erbjuda mig. Sen att vår farbror nämnde en "Hong Kong resa" om ett år när han fyller 50, gjorde en inte liiite uppspelt. Hoppas det blir så nu! Hoppas hoppas. Gu va häftigt! "Ta i trä".

Nej nu ska jag återgå till påskgodisskålen i storlek XXXXL som står på vardagsrums bordet och min nya bok. En shopaholic i New York av Sophie Kinsella, jag har redan drabbats av 569 skrattanfall och jag kunde knappt lägga ner boken för att skriva detta... Det känns också bra att Rebecca Bloomwood (som boken handlar om) är ett mer extremt fall än jag! Phuu. Det finns hopp!

Pusss



P.S. Längtar till imorgon sunshine ♥