Vi är lite lustiga jag och David. Rättare sagt: jag blir "lite" lustig av honom. Han är som lustgas för mig helt enkelt. Så fort jag pratar med honom i mobilen, på msn, eller i verkligheten så blir jag fnittrig, glad och full med energi. Är inte det förträffligt så säg? Vi har en förmåga att liksom "trissa" upp varandra och bli sådär lite barnsliga och helt upp i taket. Kan tänka mig att det är jag som börjar många gånger... Ibland är vi såklart seriösa, men när man väl börjat med flummerierna är det svårt att sluta. Det är skitkul, så länge man har lite seriösare stunder också, annars kan man ju bli galen! Haha. David kan till och med fråga om jag är sur när jag är tyst i nån minut. Haha, stackarn ;) Men nån gång måste jag ju spara på syret till resten av världen genom att inte babbla stup i kvarten eller skratta som en tok. Fast det är grymt svårt att låta bli, han gör mig ju så glad han min pojkvän.