Ett sånt tillfälle, när man känner sig halv, är när man t ex har råkat glömma mobilen hemma. Idag gjorde jag det och söta mamma kom och lämnade den nu. Jag har det ju lite tight med tid efter jobbet så att gå hem emellan hade inte kommit på frågan! Men nu har jag den här, min fina rosa mobil. Känns bra. Hade bara fått ett sms, lite besviken faktiskt, förväntade mig att folk skulle höra av sig som tokar som om de kände på sig att jag glömt den hemma.

Nu är jag hel igen. Alltså jag är inte så dramatisk att jag dör när jag glömmer mobilen för en dag eller så, men lite handikappad blir man allt! I alla fall om man ska ringa någon och stämma av en tid och plats...

Äsch. Oviktigt vetande kallar jag detta. Over and out!