Varför gör det mig så nervös att prata engelska? Speceillt med någon som är bra på det. Idag har vi en tvättäkta engelsman här på kontoret, han jobbar för Rahmqvist i Storbritannien och kommer och hälsar på ibland. Så fort jag ska prata med honom fastnar orden i munnen och det som kommer fram blir inte riktigt vad jag tänkt mig... Dilemma va? Jag blir liksom så nervös över att jag är dålig att allt bara samlas upp i halsen och när jag väl får fram orden hoppar jag över att uttala någon stavelse här och där och mummlar mest - så jag får ta om det igen istället. Jobbigt. Men det är ju det jag ska råda bot på nu när jag åker till Brighton! OM jag ska. Men just nu är det lite jobbigt... Även om han sitter mest i möten kommer han förbi ibland. Och han är typ världens snällaste, men det engelska språket får mig att blir nervös och skygg... Trist. Men som sagt - jag kommer bli grym på det sen efter mitt halvår i england - var så säker! Jag måste det helt enkelt.