Nu kommer ett sånt där inlägg, ett sånt där inlägg som jag skriver när jag känner mig 100% inspirerad. Jag tittade på Sex and the City the Movie i går igen, för tredje gången och jag känner mig så glad, tillfreds och helt enkelt inspirerad.

Jag vill leva i den där drömvärlden filmen målar upp, samtidigt som jag vet att den inte är verklig... Jag skulle nog bli tokig efter ett tag att inte kunna skilja på verkliga ting och fantasi - men visst hade det varit härligt. Att äga ett par 525 US dollar skor, springa på stan med Vogue under armen, dricka cosmos med vännerna varje vecka, klä upp mig till tänderna utan anledning, strosa runt i vimmlet och bara andas in atmosfären... Att alltid ha högsta klackarna utan att få det minsta ont, äta cupcakes med rosa glasyr på en parkbänk en solig vårdag, njuta av en brunch med champagne om söndagarna och kyssa min Mr Big god natt varje kväll för resten av mitt liv.

Hur kan en film framkalla sådana härliga lyckokänslor? Hur kan man känna sig inspirerad till max av deras kläder, hur de beter sig och pratar? Jag älskar buskapet i filmen: LOVE. Att man ska tro på kärlek och att man ska tro att den finns där för alla. För det viktigaste av allt det är kärlek - no doubt. Älskar (mycket älskar här nu ;) när Carrie gör om i sin lägenhet och sätter den maffiga "LOVE" tavlan vid dörren. Så fint. En sån skulle jag kunna ha, kärlek är ju allt.