Nu är det dags att skynda sig lite - helt plötsligt. Varför ska jag alltid vara så att jag gör saker jag kan göra nån annan gång när jag egentligen måste skynda mig? Det är nog mänskligt har jag hört. Man börjar om inte annat i tidig ålder och säger "jag ska bara..." när mamma säger åt en att gå och lägga sig. Det är alltså medfött och en svår rutin att få bort. Skönt då kan jag skylla på det!

Först ska jag i alla fall klä på mig (relativt väsentligt) samt gå ut med Hugo (så mamma kan sluta oroa sig;) och sen ska jag ge mig av in till stan. Ett litet dilemma angående dagens klädsel. Vad ska man ha på sig när vädret är sådär lite till och från? Inte för varmt och inte för kallt. Sverige alltså!

Mors'!