... så långt ögat kan se...

Så sant, så sant. Okej, det kanske är lite blåsigt och nåra ulliga moln där på himmelen men det är vart för det. Sen har jag inga moln på "min" himmel just nu för den delen. Jag kom att tänka på det idag när jag låg på gräset med Amanda för att jobba på vårt collage till imorgon (British Culture grej), jag har inga bekymmer just nu! Jag har inte ett endaste livsviktigt problem just nu! Okej, ska man gå in på detaljer som, studentpank, kunde ha varit smalare ect ect. Men det är ju inget jobbigt-jobbigt, snarare störande. Jag menar alltså sånna där problem som gör att man inte kan sova om nätterna eller sånt man går och våndas över varje vaken sekund. Typ som, relationsproblem, framtidsbekymmer, sjukdom, familjen osv. Oftast har det alltid varit något som gjort att man inte riktigt kan glädjas till 100%, men nu så har jag inget sånt problem att tänka på. Jisses, jag har ju inte ett bekymmer i världen! Visst är det underbart att kunna tänka så? Hoppas det håller i sig, antagligen inte eftersom världen runt omkring mig ändras hela tiden och jag antagligen har en hel del beslut att fatta osv. Men på det stora hela, livet är gött!