Jag vet inte om det finns något sådant ord. Men det rinner liksom bara över. Jag såg precis ett avsnitt av Greys Anatomy och det var så otroligt fint och sorgligt på en gång. Jag vet inte om detta har visats i Sverige än så därför ska jag inte säga något. Men shit vad med tårar jag hade på lager - för en tv-serie. Det går inte att beskriva, det måste ses, men detta påminner om den gången jag grät senast för Greys Anatomy, när Izzies Danny dog. Då kunde jag inte heller sluta gråta.

Det är så det ska vara, det är det jag vill ha, även om det ska bli på det sättet. För det är det som betyder något och inte allt det andra... Herregud. Jag har då inga problem med att känna, för känslor har jag massor...

Bara ett avsnitt kvar att titta på, sen fanns det inget mer att ladda ner... Ett avsnitt med arabiska undertexter...

/emma.